Så här i april känns det verkligen att våren är på gång. Jordarna torkar upp, vallar och höstgrödor gödslas för att ge kraft åt den växtlighet som bara väntar på ljus och värme. Det föds lamm och kalvar som sedan ska ut och beta i det sörmländska landskapet. Det landskap som vi vill ska vara levande, öppet och grönskande. För ett levande landskap så är det inte bara djuren som behövs, det behöver finnas människor som både kan och vill bo där.
Jag ser i min närhet hur det planeras för att bygga hus. Det är på en åkerholme eller i en skogskant men även som så många önskar, i närheten av en vattenspegel. Det är friliggande hus där en markägare själv eller släkting får möjlighet att sätta sina bopålar. Apropå bopåle, visst är det ett så symboliskt ord. Att fysiskt i markera att här ska vi bo och det är vårt och som inte går att ta ifrån oss. Att det är en stark trend att vilja bosätta sig i mindre orter eller på landsbygd är bekräftat. Men antalet hus som finns är starkt begränsat och utbudet av tomter utanför de större tätorterna är få. De sörmländska kommunerna jobbar olika med att möta efterfrågan. Den gemensamma nämnaren är ändå att alla kommuner vill att det ska vara fler som bor där. I de detaljplanerade delarna av kommunerna finns det inritade planer för flera hus men där kan hindret vara att det behöver säljas flera tomter samtidigt för att det ska investeras i nödvändig infrastruktur och kommunerna får inte bygga ut i spekulation.
Är det utanför tätorterna kommer andra hinder. Ett exempel; en tomt som det finns köpare till, en markägare som vill sälja, det har stått ett hus där för många år sedan. Tomten angränsar till annan tomt med hus. Trots det går planerna i stöpet. Läget nära en sjö tillsammans med andra argument från statlig myndighet skrinlade projektet. Konsekvenser; markägaren som gärna vill se fler bo i trakten tappar intresset, även för övriga avstyckningsplaner. Köparen bygger inte ett hus och bosätter sig inte på landet.
Den strandskyddsutredning som nu är ute på remiss skriver i sammanfattningen ” Det ska bli enklare att bygga strandnära i landsbygdsområden”. Det är såklart flera intressen som ska jämkas samman men att utredningen gör skillnad på landsbygdsområden och exploaterade områden är viktigt och att det tydliggörs. Vi behöver också uppmana våra kommuner att aktivt bidra med bra vägledning till markägare och tomtköpare så att fler får möjlighet att förverkliga sin dröm om att slå ner sina bopålar. Såg att någon kommun lagt ut sina tomter via tomtförmedling, varför inte en gemensam sådan i länet där även enskilda markägare kan nå tomtköparna.
En uppmaning till markägare är att inventera markerna och fundera på var det skulle gå att stycka av tomter. Inte bara för inkomstmöjligheten, ännu mer för att medverka till en riktigt levande landsbygd.
