Samhället är i omvandling, och så gäller även hur vi kommunicerar. Förändringen går dock långsamt och vi befinner oss nu mellan två paradigm. Även om internet helt gjort om förutsättningarna för såväl handel och bankärenden som för hur vi skickar meddelanden till varandra så är behovet av ett fungerande nationellt postväsende för fysiska paket och brev fortfarande stort.
Vi ser detta tydligt i Södermanland där infrastrukturen för postservicen utanför tätorterna varit ett växande problem. Staten har alltså ett stort ansvar i att upprätthålla ett väl fungerande postväsende så länge det finns behov av det. Trots det sker nedmonteringen av Postnords uppdrag steg för steg i marschtakt. Regeringen aviserade nyligen att de vill sänka kravet på att 95 procent av inrikes brev ska delas ut inom två dagar till att 85 procent ska göra det. Ett tillägg säger att 97 procent av breven ska ha delats ut inom fyra påföljande arbetsdagar. Det vore en kraftig försämring av den landsomfattande posttjänsten.
Vid första anblick kan förslaget tyckas vara relativt måttligt men det kommer i praktiken slå extra hårt mot servicen i områden med låg befolkningstäthet och långa avstånd. Det är tre år sedan kravet på att post skulle delas ut dagen efter övergavs. Vad händer med posten när tre år till gått?
Försämringarna gäller alla invånare men ur ett företagsperspektiv är detta extra allvarligt. För att företag och företagare ska kunna verka i hela landet med bibehållen konkurrenskraft är det helt avgörande med en fungerande infrastruktur i form av internetuppkoppling, telefoni och post. Att inte ha tillgång till postservice kan vara en avgörande faktor som stoppar entreprenören från företagsetablering eller fortsatt verksamhet. En övergång till fyradagarsbefordran för en stor andel av inrikes brev kommer i praktiken innebära att samtliga företag behöver räkna med en veckas leveranstid. Konsekvenserna för de tre procenten som står helt utan någon form av tidskrav för när brevet ska ha delats ut är nästan omöjligt att värdesätta.
Digitaliseringen erbjuder möjligheter till effektivisering och höjd ambition när gäller postutdelning och paketleveranser i glesbygder. Ett sådant exempel är Predictive Movement, en digital plattform för transporter av människor och gods med hjälp av artificiell intelligens, som utvecklas av bland annat Luleå Tekniska Universitet tillsammans med en rad landsbygdskommuner.
Det vore rimligt om PostNord utforskar denna typ av samverkanslösningar innan man drar ner på ambitionen, med stora konsekvenser för privatpersoner och företagande i stora delar av vårt land. Företag behöver tillförlitligt kunna skicka och ta emot brev snabbt eftersom det finns en förväntan hos myndigheter, kunder och leverantörer att företagen ska kommunicera skyndsamt. Redan idag är osäkerhet förknippat med postutdelningen en försvårande faktor. Ekvationen går helt enkelt inte ihop.
Det är nu upp till bevis för regeringen att visa att statens fokus inte är Postnords verksamhetsutmaningar utan samhällets (såväl privatpersoner som företags) behov av rätt post på rätt plats.
