När krisen kommer så förväntas staten och samhället ha kompetent och erfaret ledarskap. Detta gäller oavsett om krisen uppstår från en krigssituation, väderhändelser, större strömavbrott eller som i fallet vi tampas med nu, en pandemi. Vi förväntar oss att samhällets ledande aktörer är kunniga, att de är erfarna och att de jobbar utifrån fakta och med forskning och vetenskap i ryggen som kan backa upp denna fakta. I Sverige har vi i detta syfte valt att ta fram dessa faktaunderlag via våra myndigheter, var och en specialiserad påsin del av samhället. Med detta system och tack vare våra myndigheter så kan vi medborgare lita på att våra politiker tar väl förankrade beslut.
Men vad händer då om medborgarnas tillit till detta system börjar sjunka? Allt mer och mer ser vi politiker och medborgare i alla Sveriges regioner som helt öppet börjat ifrågasätta våra faktaunderlag och vår vetenskap. Självklart så måste vi kritiskt granska våra myndigheter och politiker, men när till och med forskarna har svårt att enas om en coronastrategi så kanske det är bäst att låta experterna komma fram till lösningar själva.
Noggrann analys och mångårig erfarenhet har ersatts av “jag såg det på facebook”, och med tanke på att det blir lättare och lättare att hamna i sin egen lilla “filterbubbla” och bara konsumera de nyheter och den information man själv vill se är det kanske inte så konstigt att problem som exempelvis vaccinmotståndet kvarstår.
Då återstår ju frågan om hur, när och på vilket sätt vi bör granska våra krishanterare. Sedan tidigare vet vi att våra ledare inte är allvetande, och att biverkningar lätt kan uppstå av deras beslut, som exempelvis under vaccineringen mot svininfluensan. Ett sådant scenario är kanske än viktigare att vara vaksam mot idag, med tanke på läkemedelsföretagens snabba ryck vad gäller framtagandet av vaccinet mot coronaviruset. Samtidigt får vi inte hamna i situationen som USA haft det senaste året, där en stor del av befolkningen totalt struntat i deras version av folkhälsomyndigheten och där både den exekutiva och den lagstiftandemakten knappt ens försökt att införa några rekommendationer förrän nu, då Joe Biden blivit president.
Det enda jag vet vid det här laget är att jag hellre litar på våra medicinska experter med deras utbildning och erfarenhet i ryggen, än opinionsbildare utan dessa kvalifikationer, och även om vi hela tiden måste kritiskt granska våra makthavare, så bör kanske kriser av en medicinsk eller vetenskaplig natur främst utvärderas efter krisens slut, inte mitt under.