Alla har vi väl sett och läst om de senaste nyheterna från Amerika och turerna kring valet av president. Stormningen av Capitolum var så ofattbar och osannolik att den fortfarande känns helt orimlig fastän den faktiskt har hänt.Det som skrämmer är hotet om våld och respektlösheten för den demokratiska processen. Den nonchalans med vilken alltför många möter det som hänt. Det är som att vi är så främmande för att hot om våld faktiskt kan verkställas. Har vi blivit så avtrubbade i vad som passerar att vi inte reagerar längre? Då är vi verkligen illa ute.
Att inte kunna sin historia är att inte heller kunna ta stegen framåt till något bättre. Demokrati är skört, men så självklart till dess det inte är det längre. Det tar mycket tid och kraft, det är många instanser som ska tycka och uttrycka sin uppfattning innan beslut kan tas. Det är ett kattrakande efter majoritetssammarbeten för att få igenom sin sak eller sin fråga. Med det mandat man fått kan man samverka ihop med andra mandat tills man hittar en samverkan där mandaten räcker till majoritet. Även en liten röst kan med detta få genomslag för sina frågor. Det är bra. Även om det ibland suger. För motsatsen är ju att bara en röst hörs och får igenom sina frågor. Att kunna samverka, jämka, komma överens och kompromissa är jätteviktiga egenskaper för att säkerställa demokratins fortlevnad.
Samhällskontraktet vi ofta talar om i Sverige betyder olika för olika människor. Huvuddragen torde dock vara gemensamma – att vi alla bidrar till skattekistan för att möjliggöra för alla att kunna ta lika del av vård, skola, omsorg oberoende av inkomst eller förmögenhet. Vi har alltså både rättigheter och skyldigheter gentemot varandra både individ-stat men också individ-individ. Vårt demokratiska samhälle är grundat med lagen som bas. Lagstiftande församling är folkvald och sitter på mandat beroende på utfall vid allmänna val till riksdagen. När detta arbete undermineras med så kallade fake-news, när grupperingar väljer att ställa sig utanför denna ordning och agerar mot den demokratiska processen, då måste vi vakna. Vi får inte förminska dess betydelse eller underskatta vad den kan åstadkomma. Det fanns de som inte tyckte det var så mycket att uppröras över när Capitolum stormades, det förminskades till att liknas vid busstreck och på skoj, när där i själva verket uttryckes mordhot mot enskilda personer, vapen medfördes, en galge restes utanför byggnaden, minst fem personer omkom i tumultet och tryggheten i de statliga verkens och myndigheternas bestående sattes i gungning. Det här är inte något vi tittar på från distans, vi är en del av det och har det ibland oss även här. Ett samhälle som bygger på lag har att se till att lagen efterlevs. Jag hoppas de som låg bakom och de som genomförde stormningen blir åtalade och får plikta för det som skedde. Det är en viktig signal. Att leva i demokrati är inte att leva i laglöst land även om det ska vara att kunna leva fritt.
