Tidigare okänd kasematt funnen vid Nyköpingshus

När Statens fastighetsverk utförde provborrningar på östra vallen vid Nyköpings hus var det plötsligt något som tog stopp.

Samma sak inträffade på tre ställen på ungefär 2,7 meters djup under vallytan. För att förstå vad det kunde vara gjordes provtagningar av en typ som kallas för mullvad. Borrkärnan som SFV då fick upp visade att stoppet orsakats av ett tegelvalv.
– Vi hade förstått att det skulle kunna finnas oåtkomliga och delvis igenfyllda kasematter i det här läget. Samtidigt känns det naturligtvis både stort och spännande när det visar sig stämma, att hitta en kasematt som troligen är från Gustav Vasas tid, säger Ulrika Gräns,teknisk förvaltare vid Statens fastighetsverk i ett pressmeddelande.

Under hösten har Statens fastighetsverk (SFV), förvaltare av Nyköpingshus, genomfört ett arbete på områdets vallar för att få kunskap om kasematternas skick och hitta bäst metod för att förhindra att dess tegelvalv vittrar.Det var i samband med det arbetet som SFV hittade det spännande fyndet. I den östra vallen fann Statens fastighetsverk en hittills okänd kasematt, troligtvis från Gustav Vasas tid.

En kasematt är ett underjordiskt försvarsrum som användes för stridsposition, beredskapsrum eller som förråd för ammunition och material.

Spalt 1:1

Spalt 1:1 Mobil

Olyckligt att stänga Julita gård för besök

Julita gård donerades till Nordiska muséet av ”gamle löjtnanten”, Arthur Bäckström. Avsikten var att bevara samlingarna av ett gods för framtiden. Det var samma tankar som lade grunden till Skansen i Stockholm. Bäckström hade finsnickaren Henning Forsman som anställd för att tillverka godsets möbler. Forsmans kunskap lever än idag vidare i Gnestaföretaget Åmells Möbler
Nu drabbas Julita gård inte bara av Covid-19, utan även av Nordiska muséets beslut att stänga ner besöksverksamheten, kanske för gott.Det här är ett mycket olyckligt beslut. Julita gård är ett synnerligen lämpligt besöksmål i coronatider. Här finns ytor så stora att människor inte behöver trängas och det finns intressanta miljöer som kan berätta den sörmländska historien om munkar, godsägare, torpare och bönder.

Här finns också i allra högsta grad levande historia genom genbanken för rabarber, äpplen och humle. Det är klart att allt detta går att förvalta utan en endaste besökare, men då är materialet dött och till liten nytta. Historia och samlingar ska leva, de ska väcka intresse och få människor att vilja föra arvet vidare.Julitas äppeldagar är berömda och ett fint exempel på hur det går att hålla genbanken levande genom att kombinera sortbestämning med kurser om äppelodling, trädbeskärning och ympning. Den grenen sågas nu av genom beslutet som fattades i Stockholm.

Det är ytterst beklagligt, eftersom Julita skulle ha kunnat bli ett nav för den växande äppelodlingen i Sörmland som spirar från föreningen Sörmlandsäpplen.Nordiska muséet tar enligt den egna hemsidan beslutet om stängningen i Julita av två skäl. Dels att besöken har minskat, dels för att de statliga anslagen inte räknas upp. Över 10.000 besök under en säsong som 2020 får ändå sägas vara ganska bra. Med ytterligare marknadsföring via sociala medier kan det inte vara omöjligt att öka siffran ytterligare. 

För var ska vi hemestra egentligen? Det måste ändå finnas ställen att åka till, platser som har något att berätta och som kan ge oss en upplevelse utöver vår vardag.Så låt inte Julita gård läggas i malpåse. Se Julita gård som det viktiga, sörmländska besöksmålet som det verkligen är. Det är en sörmländsk diamant, som går att slipa ytterligare. Allt fint finns inte i Stockholm. Landsbygden måste också få lov att leva och få föra historien på ett aktivt sätt in i framtiden. Hela Sörmland förlorar på ett besöksmål mindre.

Höhässjning på gammalt vis

I helgen hässjades hö på gammeldags vis på Långmaren. Långmaren är en museiegård som visar hur en typisk gård såg ut i Sörmland i början av 1900-talet. Gården är nu skyddad som byggnadsminne och tillhör Nynäs naturreservat. Gården brukades tidigare av Ivar och Ebba Karlsson. Text och foto: Bengt och…

Barnens rätt får aldrig glömmas

Finns det några snälla barn? Det är den klassiska tomtefrågan på Julafton och självklart svarar de barn som hörs JAAAA….
Barn ska höras. De ska få frågor om hur de vill ha det och hur de tycker att det borde vara. Detta gäller alla barn och inte bara dem som har fått besök av tomten.
Från årsskiftet har Barnkonventionen blivit lag även i Sverige. Det innebär en skärpning, även om FN:s konvention varit rådande även tidigare och då särskilt när något har hänt något barn.Då får vi som är politiker höra vad vi redan borde ha gjort, framför allt ”att alla barn har samma rättigheter och lika värde.” Det står i artikel 2 och är den absolut viktigaste, men självklart ska vi även se till barnens bästa vid alla beslut och också se till att barns rätt till liv och utveckling blir verklighet, och inte bara ord på ett papper.Barn har också rätt att säga sin mening och få den respekterad, och då förstås inte bara av den gästande tomten en gång om året.Föräldrarna är de viktigaste personerna i ett barns liv. Därför har föräldrarna särskilda rättigheter och skyldigheter enligt barnkonventionen. Båda föräldrarna har ansvar gemensamt. De ska sätta barnets bästa främst. Föräldrar har även rätt till stöd från samhället när de behöver.Som alla lagar är vi skyldiga att följa dem och vi är också skyldiga att ta reda på vad de nya lagarna innebär. Barnombudsmannen, Unicef och Rädda Barnen är några institutioner som har bra informationsmaterial om vad konventionen och lagen innebär.Att konventionen som FN antog 1989 och Sverige skrev under 1990, nu blir lag gör att det inte går att välja bort Barnkonventionen, när ett beslut ska fattas. Så inför varje beslut måste frågan ställas – har vi sett till barnens bästa?Har jag tagit reda på alla fakta? Är jag säker på att jag har gjort en korrekt bedömning? Har jag frågat barnen? På riktigt, och inte automatiskt som tomten?Jag tror att flera kommuner inte hunnit göra sin hemläxa riktigt än. Men det som är bra för barn är oftast bra för andra också. Och barnen är ändå vår framtid, vi måste bygga framtiden för dem.Lyssna! Barnens ord har väckt en hel värld att se hotet mot klimatet ur deras perspektiv och pekat på möjligheter till förändring.

Ingalill Fredriksson (C)