Snösparvarna är ett ljus i mörkret

Vad är det för höst vi har? Ja, än så länge har vi inte haft någon höst i södra halvan av Sverige. Den meteorologiska definitionen är dygnsmedeltemperatur under 10 grader under en femdygnsperiod. Det har vi inte haft så här en bit in i november.Jag gillar höst. När september suddar ut augustis lite kladdiga värme, de där dagarna med hög luft och vattnet i havsviken är glasklart. En tid att skörda både i trädgården och i den vilda naturen. Tid att rusta inför den stundande vintern. Så kom oktober. Visserligen med kortare och kortare dagar, men kylan höll sig undan. Lövträden har endast motvilligt släppt sina löv i år – fortfarande lyser gula klickar upp utanför fönstret.

Jag har fortfarande inte lyckats samla mig till slutlig skörd i landet. Potatis, morötter och rödbetor trängs med kål och purjo. Lejongap och ringblommor som färgfyrverkerier. Värmerekorden står som spön i backen. Bekvämt och behagligt – men med en dov ton av oro.
Sedan kom Mörkret. 25 oktober var det dags att vrida tillbaka klockan. Det är lika chockerande varje år hur mörkt det blir – hur svårt det är att hinna med sådant som kräver lite dagsljus. Ovanpå det –  det stora mörkret. Trump vs Biden. Presidenten som under sina fyra år vid makten etablerat aggression som sättet att ventilera samhällsfrågor. Med sina fake news har han stärkt fenomenet att min åsikt är lika mycket värd som dina fakta. Vad får vi för värld om vi inte utgår från en någotsånär gemensam syn på fakta, men har olika åsikter hur vi hanterar dem.

Han dissar en samstämmig forskarkår med förnekandet av klimatförändringarna. Kaliforniens bränder löser man genom att sköta skogarna bättre – med kratta.Hans medicinska experter vrider sig som maskar när han påstår att corona snart är över, att en bra idé kan vara att injicera desinfektionsmedel. Och så vidare, och så vidare…När valresultaten börjar droppa in ser det ut att bli total solförmörkelse. En majoritet av amerikanerna verkar ha valt förakt för vetenskap, demokrati och folkvett. Efter ett enträget räknande av förtidsröster silar svaga ljusstrålar in. Joe Biden som vill föra USA tillbaka till Parisavtalet, som har en plan för att minska klimatutsläppen knappar in – för att slutligen utropas till USA:s nästa president. Att höra hur landets sittande president under hela denna process skriker om ”stulet val, bedrägeri och stoppa rösträkningen” är helt ofattbart.

Sociala medier vimlar av skildringar av Trump i olika ilskna småbarnsposer, men de dova toner blir verkligt skrämmande när beväpnade supportrar reser till Pennsylvania, när Facebookgrupper stängs ner efter uppmaningar till väpnat uppror mot bedrägeriet. Det är det som är i potten för det ständiga underblåsandet av motsättningar – här som där.Ett ljus i mörkret är att få iaktta en flock snösparvar som ett snömoln på en stenig havsstrand. Vi måste kämpa för att bevara deras arktiska livsmiljö från ett allt varmare klimat.

Spalt 1:1

Spalt 1:1 Mobil

”Underbart att få känna regnet i ansiktet”

För några veckor sedan inträffade det märkliga att jag skulle vara ledig. Alla djur hade fått mat, alla webutbildningar var avslutade och alla rapporter färdigskrivna. Följ med mig på yoga, sa min syster, jag hämtar dig och betalar! (Det är nämligen det så det funkar om man vill umgås med mig.) Jag dök i garderoben för att hitta något lämpligt att ha på mig ivrigt påhejad av min 11-åriga dotter. Hon dömde dock snabbt ut mina försök att åstadkomma en sportig outfit. Mamma du kan INTE yoga i långkalsonger! INTE det linnet, det kommer ju från 1900-talet! Haha, du kan INTE åka i yllekofta!!!Mitt i mina fåfänga försök att hitta något som liknade träningskläder ringde telefonen. Det var grannen som talar om att mina kvigor var på rymmen, igen. Och där rök min lediga kväll, igen och min syster fick åka utan mig, igen.

Vad är väl en bal på slottet? Vem vill vara inomhus i en varm och mysig yogalokal med tända ljus och lugn musik när man kan ägna en kväll åt att springa runt i mörker och duggregn och leta efter kossor, tänkte jag och hoppade i jacka och första bästa par ladugårdsstövlar och sprang ut till traktorn.
Ganska snart lokaliserade jag kvigorna, inte helt oväntat i grannens trädgård. Jag parkerade traktorn och skuttade raskt ur hytten för att mota hem mina kritter. I brådskan glömde jag dock tre elementära saker.

1. I hastigheten hade jag tagit på mig sonens stövlar i storlek 43, inte mina egna till synes likadana, men i storlek 38.

2. Jag hade parkerat traktorn i kanten av ett dike så jag felbedömde avståndet till marken med 70 centimeter.

3. Jag är numera en gammal tant, som inte yogar som ofta. Med andra ord är kroppen inte lika smidig som hjärnan tror.Resultatet blev alltså inte ett elegant skutt utan ett magplask, rakt i leran i diket.

Kvigorna och grannen tittade förvånat på mig och sedan lyckades grannen schasa över djuren på rätt sida staketet och jag låg kvar i leran och kände förödmjukelsen och regnet skölja över mig.Och så blev jag kvar där i diket och tänkte att detta är ju livet ändå. En höst som denna med sjukdom och död ständigt närvarande är rätt underbart att få känna regnet mot ansiktet, beklaga sig över leran och njuta av vetskapen om att snart vara hemma i ett varmt bad. En liten stunds mindfullness i ett dike och jag kände att livet är fint.

Sen insåg jag att jag höll på att skrämma livet ur min granne och kravlade mig upp i strumplästen med stövlarna i handen. Får nog bli en blomma till grannen och ett par nya stövlar till sonen i julklapp.Nu är kvigorna hemtagna till ladugården och får hålla sig i vinterhagen. De har lovat att stanna där, men jag litar inte på dem utan har nu ställt i ordning mina arbetskläder som en brandman så att jag vid larm kan klä på mig (rätt) stövlar och jacka på 5 sekunder blankt.Men jag tror att nästa gång jag ska vara ledig tar jag det säkra före det osäkra och ber syrran komma över och yoga i ladugården istället. Då slipper jag dessutom problemet med att visa mig offentligt i omoderna träningskläder utan kan ha min sköna ladugårdsoverall på mig!

Exil-Flenare på Åland anropar!

Hur har ni det därborta i pandemi-tentaklernas strypgrepp? Här på ön har vi det ganska bra, men vi börjar känna

Att uppfostra nationen via barnen

Sällan har jag varit så tacksam mot statsministern. Och sällan har väl Stefan Löfven varit så tydlig: inget spökande eller

När partiledare förklarar krig

”Han behöver ett psyktest”, ser jag att Turkiets president säger om Frankrikes. Det efter att de hamnat i öppen konflikt

”Skimmer i molnen och glitter i sjön”

Att jobba med text och ord är det bästa jag vet! Om jag minns rätt så firar jag snart 10