Vi måste värna systerskapet

Bäste bror! Hur många har fått ett brev eller meddelande som har börjat på det viset? Redan från start sluts man in i sällskapet – eller ställs helt utanför. Sorgliga siffror redovisades nyligen av stiftelsen Allbright.
Coronakrisen, eller vilken förklaringen nu är, har bromsat näringslivets jämställdhetsarbete. Fler börsföretag än förut har inte någon kvinna i ledningen. Ingen bransch når längre upp till målet om jämn könsfördelning i styrelser och ledning.

Stiftelsen konstaterar att detta inte enbart är en tragedi för de utsatta, utan att det i förlängningen leder till sämre företag och ett svagare näringsliv.Har vi råd med detta? Nej, självklart inte. Kvinnor måste få synas och ta plats. Om man bara ställer frågan i bastun, så blir svaret därefter. Därför borde ett självklart svar på frågan om hur vi får till en förändring att konsekvent jobba med dubbla nomineringar.Valberedningarna måste då aktivt leta ledamöter till styrelserna av båda könen och får då tillgång till den samlade kompetensen. För det går inte att säga att det inte finns kompetenta kvinnor, de finns, men de syns kanske inte i de traditionella nätverken.Detta Corona-år kan dessutom påverka statistiken ytterligare. Det är inte lika lätt att knyta kontakter via en dator, som att träffas över en fika. Digitala möten skapar avstånd, samtidigt som de är bra när torra beslut ska fattas.

I förra veckan avslutades Centerkvinnornas förbundsstämma. Den genomfördes under två veckor och helt digitalt. Inledningsvis fattades beslut om hur allt skulle genomföras, sedan diskuterades frågor i olika kommittéer för att slutligen genomföra själva stämman under en intensiv lördag. Allt hanns inte med och de sista besluten fattades digitalt under den efterföljande veckan.

Visst var detta i någon formell mening demokratiskt. Men det som gör besluten bra, är möjligheten att tillsammans med andra vrida och vända på frågorna. Det är för att få in fler perspektiv, vilket ger bättre beslut, som vi behöver ha med oss olika erfarenheter i besluten.Ska vi ändra dessa maktstrukturer som finns i samhället behöver vi vara fler som vågar ta plats på alla positioner. Det är bland annat därför som Centerkvinnorna behövs som ett stödjande systerskap.

Ingalill Fredriksson (C)

Spalt 1:1

Spalt 1:1 Mobil

Vi måste tänka om när det gäller skolor

Allt fler små skolor läggs ner när kommuner vill spara pengar eller när kraven för att driva skola blir för stora. Fristående initiativ kan vara räddningen för många småskolor när det offentliga lägger ner.Skolverkets generaldirektör menar att en skola, för att kunna leva upp till dagens lagkrav och ha en budget i balans, sannolikt behöver ha runt 500 elever. Verkligheten i Sverige är att hälften av alla skolor har under 200 elever. Det är bara 7 procent av skolorna som är större än 500 elever, medan det är hela 25% som har 100 eller färre elever. Vi har alltså ett regelverk som inte motsvarar verkligheten.
Vi måste tänka om. Urbant och ruralt. Stadsskolor och landsbygdsskolor, små och stora. Våra skolor ska ha hög kvalité men också se den enskilda elevens behov och förutsättningar. Barn och ungas bästa måste tas hänsyn till över hela dagen, inte bara den tid de är i skolan.
Svensk skola ska utmana normer. Men skolans egna normer ifrågasätts sällan. Iden om stora skolor som det bästa har dominerat skoldebatten och regelutvecklingen länge nu. Men sett över hela landets förutsättningar konstaterar jag att det är många kommuner som inte ens kan bedriva skola om normen ska vara 500 elever. Vi måste se skolsverige som den verklighet det är.
En stor andel av landets skolor har åldersblandade klasser. Men på lärarutbildningarna undervisas det inte i den undervisningsformen. Lärarstudenter måste lära att undervisa klasser där flera årskurser blandas. Staten och samhället ställer stora krav på skolorna. Men det måste bli större flexibilitet så att små skolor får rimliga arbetsvillkor. Exempel på insatser där små skolor behöver kunna anpassa verksamheten är till exempel tillgång till elevhälsa och skolbibliotek, att få dela eller köpa in det via andra, liksom i ämnesbehörighet i bla språkundervisning som med regelförändring skulle gå att erbjuda via distans- eller fjärrundervisning.
Skolan är navet i både stora och små samhällen. För att en liten skola ska kunna växa krävs ett större elevunderlag. För att få ökad inflyttning krävs fler bostäder. Vi måste förändra synen på en skolas existens till att handla om mer än bara barnets dag i skolan och se vikten av att skolan måste få finnas nära barnen där de bor. För att göra det möjligt krävs både ny syn på samhällsbygget och större flexibilitet i regelverket så att det anpassas utifrån så som det ser ut i vårt avlånga skolsverige.
När kartan och verkligheten inte stämmer överens är det verkligheten som måste råda. Det är inte rimligt att sträva efter stora skolor överallt. Det rimliga är att ha ett regelverk som faktiskt är applicerbart och kostnadsmässigt möjligt i de skolor som finns.

Omställning till förnybar energi

2040 är målet att Sörmland och Sverige har gjort en omställning till en helt förnybar energiproduktion. Detta behövs för att vi ska nå klimatmålen i Sverige och världen. Då krävs olika energikällor, både ur sårbarhetsskäl och för att producera elen närmare där den används.Nu pågår projektering av havsbaserad vindkraft i Långgrund utanför Sörmlands kust. Den innehåller bla undersökning av vilken påverkan en byggnation gör på djurlivet, kulturlandskapet och försvaret. Det sker med allt från visuella bilder, chippade fåglar för att se deras rörelser till vilka fiskarter som påverkas av ljud under byggnationen. Resultatet lämnas in i en tillståndsansökan som avgör om vindkraften får byggas.
Fördelarna med havsbaserad vindkraft är att den producerar energi större delen av dygnet och året. På ca 150 meters höjd blåser det i princip alltid och det blåser mer på vintern än sommaren. Vindkraften är därför ett bra komplement till solkraften. Långgrund planeras att producera 15 Twh vilket motsvarar ca 10% av Sveriges totala elförbrukning. Idag förbrukar Sörmland ca 4 Twh.
Vindkraften kommer påverka olika delar i naturen och det är viktigt att vi vet på vilket sätt. Vissa vattendjur kommer påverkas av ljudnivåerna under byggtiden medan andra inte kommer att påverkas alls. Det samma gäller för fågellivet, för vissa fåglar är rovfåglarna ett större hot än vindkraften. Men det handlar också om återvinningen av rotorbladen, där det idag inte finns någon enkel lösning, men ett arbete pågår för att lösa det i framtiden.När energiomställningen sker behövs en bedömning av den totala miljönyttan och en helhetsbedömning där alla lyfter blicken från sin detalj, för att veta vilka anläggningar som ska etableras. Om vi tror att omställningen kan göras utan att påverka varken fåglar, försvaret eller kulturmiljön så måste vi sluta utveckla länet och landet. Det är nämligen inte möjligt. Vi måste våga se vad som ger den största nyttan.
Besluten måste baseras på fakta och inte känslor. Det kräver både miljön och företagen som bidrar till omställningen. Företag som satsar runt 20 miljoner, för att kunna lämna in en tillståndsansökan, måste veta att politiker och myndigheter tar faktabaserade beslut och inte beslut baserade på känslor, eftersom de projekterar utan att veta om de får bygga anläggningen och tjäna pengar.
Omställningen ska göras och vi måste våga väga olika nyttor mot varandra och ta steg framåt. Jag är övertygad om att havsbaserad vindkraft är en väg framåt när all fakta finns på bordet. Jag hoppas att jag ser vindsnurror i horisonten utanför Sörmlands kust 2028 när de beräknas vara i drift.

Ekosystemet kollapsar i vårt eget närområde

Genom nyhetsflöden och rapporter blir vi i dag konstant påminda om de miljöproblem som vår värld står inför. Vi läser om hur internationella forskare gång på gång varnar för klimatförändringarna, vi ser hur utsläpp från industrier och odlingar i fjärran länder förorenar luft, mark och vatten, och vi lyssnar när vi får höra att det behövs globala lösningar på dessa uttryckligen globala problem. Detta är självklart inte fel i sig, men därför är det lätt att glömma bort att en av dessa katastrofer håller på att utspela sig här i vårt sörmländska närområde, närmare bestämt i Östersjön.
Östersjön mår inte särskilt bra idag.
Övergödning, överfiske och utsläpp av farliga ämnen har under många år lett till att havet präglats av stora miljöproblem. Onaturligt stora utsläpp av kväve, fosfor och andra näringsämnen har under lång tid gjort att syret på havsbotten förbrukats och skapat zoner där fiskar och andra organismer inte längre kan överleva.
Samtidigt så har vi fiskat Östersjön på industriell skala alldeles för hårt och för länge. Industriell bottentrålning och liknande metoder har resulterat i att EU-kommissionen under 2019 blev tvungna att tillämpa ett nödstopp för fiske på torsken, en av de värst drabbade arterna, i delar av Östersjön. Självklart finns det många andra faktorer som också spelat en stor roll när det kommer till försämringen av havsmiljön i Östersjön. Det är dock viktigt att komma ihåg att kombinationen av syrefria havsbottnar, ett överfiske som ändrat arternas biologiska levnadsmönster, samt nedskräpning från angränsande länder gjort att vårt östra hav kanske snart inte klarar av att återhämta sig, om inte drastiska förändringar sker.
Även vi i Sörmland känner och kommer känna av effekterna av denna utveckling. Dels så kör de större trålarna fortfarande väldigt nära kusten, tack vare undantag ibland till och med innanför trålgränsen. Det är de industriella båtarna från andra län och länder som tar upp den absoluta majoriteten av bl.a. strömming och skarpsill utanför vår kust. Och dels så även om fenomenet med syrefria bottnar främst sker ute på djupare vatten, så bör vi vara beredda på att se liknande effekter i framtiden även närmare våra lokala kuster.
När man sedan lägger till det faktum att majoriteten av den industriella fångsten går till foderindustrin och inte till direkt konsumtion, då tycker jag att vi bör fråga oss själva, är denna situation hållbar?

Rösta för en öppen och jämställd kyrka

Snart är det dags att greppa röstkortet, välja bland valsedlarna – vitt, rosa och gult – sätt kryss och lämna sitt kuvert till valförrättaren. Vi undkom ett extraval och det som sker söndagen den 19 september är ett vanligt, planerat kyrkoval.
Det är din möjlighet, som medlem i Svenska kyrkan, att välja inriktning på församlingens och kyrkans framtid genom att utse vilka personer som du vill ska företräda dig. Spelar det roll om du röstar eller inte? Självklart har det betydelse! Om du inte röstar, använder dig av din demokratiska möjlighet, så ger du bort din möjlighet att påverka till någon annan vars röst då väger tyngre.
Du röstar också för att du tycker att kyrkan ska vara demokratiskt styrd, där valda företrädare för fram medlemmarnas synpunkter på verksamheten. Det är en garanti för att kyrkan är en öppen och välkomnande kyrka som är till för alla som vill tro, tvivlar eller tror. Du kan vara olika långt på väg i din tro och du är lika välkommen i alla fall. Det är öppenheten som gör kyrkan till kyrka och inte till en sekt för enbart troende som tror på rätt sätt.
Men valet är också viktigt för vilka värderingar som ska styra. Det finns krafter som vill ta över kyrkan som arena för att föra samhället tillbaka till ”som det var förr”. De har växlat upp inför valet 2021. Därför är det ytterligt viktigt att rösta för medmänsklighet och öppenhet som en motkraft till en sluten, elitkyrka för den som redan har.
Dåvarande Centerkvinnornas Märta Leijon lade ner ett otroligt arbete för att se till att kvinnor skulle kunna bli präster. Hon lät sig inte hindras, hon läste till och med teologi för att kunna argumentera på teologernas planhalva. Striden om jämställdheten i Svenska kyrkan är med detta inte vunnen. Det finns mer att göra för att arbetsuppgifter ska värderas lika och för att kvinnor och män eller den som är hen ska ha en lika självklart plats i kyrkan som i verksamheten.
Svenska kyrkan i sig ska vara en förebild för ökad jämställdhet och en trygg arbetsmiljö fri från mobbning. Här finns mycket mer att göra för att öka kunskaperna och bryta ner strukturer som inte fungerar.Så min uppmaning blir: Rösta för en öppen och jämställd kyrka. En kyrka som är öppen, grön, nära, engagerad och modig har framtiden för sig!

Samarbete ger bra lösningar

Ibland måste man tänka tillbaka. Det kan vara på det personliga planet med minnen, såväl goda som mer sorgsna. Det kan också vara att tänka tillbaka på händelser och skeenden för att för sig själv förstå den samtid vi lever i. Just nu är det stort fokus på händelserna i Afghanistan vilket det ska vara, men mina funderingar den här veckan rör det som vi alla levt med i våra tankar sedan början av 2020.
Ett nytt virus som snabbt spreds till jordklotets alla vrår. Ett virus och en följande sjukdom som vi människor saknade försvar emot. Vi var nog många som inte riktigt förstod vad som väntade när de första rapporterna i början av januari 2020 strömmande in från en stad i Kina. Wuhan med 10 miljoner invånare stängdes ned. Allvarligt, men långt borta tänkte nog många av oss.I minnet fanns rapporter om ebola i Afrika och svininfluensa som några år tidigare varit på väg att spridas. Utvecklingen i Sverige från slutet av januari (första fallet) till mitten på mars var det nog ingen som kunde ana.
På den officiella sidan krisinformation.se kan man läsa att den 25 februari var risken för samhällssmitta låg för att den 2 mars vara medel och den 10 mars konstatera att det var samhällsspridning. Datumet 11 mars kommer vara ett datum vi kommer att stanna till vid precis som andra dagar med särskilda händelser. Då konstaterade världshälsoorganisationen WHO att covid-19 var en pandemi. En pandemi som vi fortsatt lever i.
Funderingen blir nästan som den Tage Danielsson uttryckte om kärnkraftsolyckan i Harrisburg 1979. Sannolikheten för att det skulle hända var så liten att den inte kunde ske. På samma sätt skulle det vara osannolikt att ett virus skulle påverka alla människor på jorden. Men det hände och fortsätter att påverka oss varje dag. Funderingarna fortsätter.
Med alla turer som varit när det gäller hur vi ska bete oss och förhålla oss till varandra de senaste 18 månaderna så behövs det såväl i Sverige som i relation till andra länder göras överenskommelser för vad som är bra och kloka åtgärder för att förhindra fortsatt spridning av covid-19.
Med den kunskap och erfarenhet som vi fått så ska det bli spännande att se vad som blir bestående förändringar i vår vardag. Eller kommer vi att längta tillbaka till tiden före covid-19 så mycket att den här tiden som varit inte kommmer att kunna pekas ut som avgörande? Viktigt att säga är att sjukdomen covid-19 inte kommer att försvinna, det måste vi förstå.
Men nu när forskningen snabbt kunde få fram vacciner som ger skydd mot svår sjukdom så kan åtminstone jag se en ände på många av de åtgärder som satts in för att begränsa smittspridning. Förutsatt att vi lyckas motivera de åldersgrupper som nu är är aktuella för att vaccinera sig. Framtidsspaningen och förhoppningen är ändå att världen kan lämna pandemistadiet när det gäller Covid-19.Tänk om samma kraft kunde finnas för att finna lösningar på de konflikter som vi människor ordnar helt på egen hand.