Öppet intag vägen ut

Textstorlek:

– Jag växte upp i en dysfunktionell familj och fick inte rätt verktyg för att känslomässigt kunna hantera livet, säger Elin.
Efter att hon varit på Vårnäs behandlingshem kan hon se hur missbruket påverkat livet, både hennes eget och föräldrarnas.

Annons:

Elin heter egentligen något annat. Hon är i 55-årsåldern och har varit nykter i 19 år.

– Alkoholism är en kronisk sjukdom.

Hennes pappa drack under hela hennes uppväxt och hennes mamma var medberoende.

– Mamma hade en del alkoholister i släkten. Min pappa kom från en känslomässigt hämmad familj och hade svårt att uttrycka känslor. Han uppmuntrades att prestera, säger hon.

Det var mycket bråk när pappan var berusad och när han sedan nyktrade till var fyllan inget de talade om.

– Det finns många oskrivna regler i alkoholistfamiljer, en av dem är att inte prata om det som händer. Det gäller att hålla fasaden skinande blank och tränga undan sina egna känlor. Det är oerhört mycket skam och skuld förknippat med alkoholism.

Med facit på hand kan hon se att hon sökte sig till kompisar från hem med snarlik problematik under uppväxten. När hon träffade killar var de ofta sådana som hon kunde ta hand om, för att hitta sin roll i relationen.

– När jag kom till Vårnäs andra gången, som anhörig, förstod jag att jag var tapetblomman i familjen. Det finns olika roller som man får axla i en dysfunktionell familj och min blev den tysta tjejen. Jag var ofta på mitt rum, ritade och målade, var livrädd att orsaka konflikt och ville vara alla till lags.

Och det är en roll som präglat hela hennes liv, att vara duktig och att vara till lags.

– Det finns olika roller bland familjens barn, som rebellen, clownen och hjälten, men inuti är vi naturligtvis oändligt ledsna, frustrerade och förbannade, men som barn kan man inte hantera det och som vuxen har man inte fått med sig det man behöver för att kunna utvecklas på ett ansvarsfullt och ärligt vis.

Hon har två barn. Den yngsta sonen föddes med komplikationer vilket maken hade svårt att hantera. Han bröt ihop och blev sjuk.

Sonens cp-skada krävde mycket. Efter några år skilde sig Elins föräldrar. Hon blev medlare mellan föräldrarna. Pappan drack under tiden och pratade illa om mamman och Elins egen familj.

– Jag skulle så gärna vilja haft ett lyckopiller, men jag vågade inte fråga. Alla sa ”vad duktig du är” och ”vad du är stark”. Så jag började dricka.

Hon började också knapra i sig sonens medicin, stesolid, och ljuga om varför medicinen tog slut. Fick svårt att klara jobbet, fler lögner följdes av fler lögner. Fick komma till företagshälsovården där levervärdena var i botten.

– Jag sa ”okej, jag tar behandling”.

Hon åkte till Öppet intag på Vårnäs utanför Vingåker.

– Det var då jag fick kunskap om sjukdomen alkoholism. Först var det otroligt skämmigt att komma dit som kvinna och mamma, men jag såg snart att det fanns andra kvinnor.

Hon säger att friska människor tar till sig fakta, men alkoholister förnekar och de förnekelserna blir med åren många.

– I behandlingen ingår att man får plocka bort förnekelserna en efter en och acceptera fakta.

Elin blev nykter, rätade på ryggen och lärde sig hantera tillvaron bättre, men efter ett par år återvände hon till Vårnäs.

– Jag var fortfarande styrd av andras krav och åsikter. Hade någon problem gjorde jag dem till mina. Under behandlingen för anhöriga fick jag kunskap om familjesjukdomen alkoholism.

Efter det förstod hon bättre sina val i livet. Hon började fundera på vad hon själv tyckte om och vad hon ville göra.

– Nu fattar jag mina egna beslut utan att bekräfta mig med någon annan, jag är ärlig och jag känner efter innan jag svarar ja eller nej. Jag ser mig själv som den viktigaste personen i mitt liv.

Elin säger att hon har tagit den här möjligheten för att sätta stopp för missbrukandet i släkten.

Annons: