Den siste mjölkbonden på Eriksberg

Textstorlek:

Nu mjölkar Torbjörn Olsson sina kor för sista gången. I och med det går en epok i graven, för han är den siste mjölkbonden på Eriksbergs gårdar runt Katrineholm.

Annons:

Torbjörn har varit mjölkbonde på Västeråsen utanför Katrineholm i 32 år. Han tog över arrendet efter sin pappa som i sin tur höll på i 22 år.

– När pappa startade för drygt 50 år sedan var det 65 arrendegårdar med mjölkkor på Eriksbergs marker, säger han.

Och nu finns det inga kvar. Torbjörn och Ann-Charlotte har tre söner, men ingen av dem var intresserade av att bli lantbrukare.

– De hade andra intressen. Man blir ju rätt bunden, säger Ann-Charlotte.

Hon är tandsköterska i Katrineholm, men jobbar också en del i ladugården.

– Det är dags att sluta. Man har ont överallt och det är bättre att göra det här medan vi kan göra det själva, säger hon.

Som mest har Torbjörn och Ann-Charlotte haft cirka 50 kor. Under de senaste två åren har de systematiskt krympt kobesättningen. Kvar har de sexton gamla kor som ska åka till slakteriet i Närke.

Och ett 50-tal ungdjur som ska avyttras efterhand. Under de kommande två åren ska de flesta säljas. De ska också börja röja.

– Vi har köpt ett annat litet ställe som vi så småningom ska flytta till, men efter 56 år på gården har vi hunnit samla på oss en del, säger Torbjörn.

Även om lantbrukare aldrig var något yrkesalternativ för sönerna så har de och Ann-Charlottes pappa har hjälpt till när det behövts.

– När jag skadade knät för två år sedan kom alla tre sönerna hem och hälpte till, det var väldigt skönt, säger Torbjörn.

När alla kor är mjölkade hänger Torbjörn upp maskinerna.

– Mjölkbilen kommer för sista gången i morgon, säger Ann-Charlotte.

Torbjörn har gått upp tidigt och mjölkat kor, i princip varje dag i över 30 år, men det är inte sovmorgon han längtar efter.

– Nej, egentligen inte, men det är klart, de första dagarna kan man ju ligga och dra sig lite, säger han.

När han tog över gården fanns det ett avbytarsystem, men det var bra länge sedan.

– Mjölkpriset har gått upp och ner hela tiden. Det har varit långa dalar och korta uppgångar, men med en sån här liten besättning kommer det aldrig att bli så bra lönsamhet att man har råd att anställa någon, säger han.

Torbjörn och Ann-Charlotte är beredda när djurtransporten från Närke rullar in på gårdsplanen. En av de första korna som Torbjörn leder in i transportbilen är också en av de äldsta. Rosa heter hon precis som hennes mamma.

– Mamman fick tio kalvar och gav 117 ton mjölk. Henne fick vi medalj för, säger Torbjörn.

Magnus Jonsson som kör djurtransporten hjälper till att leda ut korna. Han berättar att han varit i Värmland dagen innan och gjort ungefär samma sak på en annan liten gård som skulle sluta med mjölkkor.

– De senaste åren har det varit många på gårdar i den här storleken som slutat, säger Magnus.

När allt är klart och djurtransporten försvinner bort på vägen måste den obligatoriska frågan ställas.

– Jag vet inte hur det känns. Det märks nog om några dagar. Just nu är jag glad att allt gick bra. På sätt och vis är det lite sorgligt, men det är också skönt, säger Torbjörn.

– Vi har förberett oss i flera år, säger Ann-Charlotte.

”Jag vet inte hur det känns. Det märks nog om några dagar.”

Annons: