”Allt har sin tid”

Textstorlek:
Annons:

Så fullständigt exploderade den, sommaren! Litet yrvaket tittar jag ut från mitt arbetsrum, ser häggen blomma och syrenerna som bara väntar på att få sprida sin fantastiska doft. Det surrar under päronträdens blom och jag hjälper nyvakna humlor, bin och getingar att hitta ut från vinteridet, då de förirrat sig till olika fönster.

Bina ja… Vi borde vara ohyggligt tacksamma för att EU nu förbjudit neonikotinoider, slutligen. Det anses ju bevisat att de faktiskt tar död på våra vildlevande bin och humlor. Jo jo jag vet att det knorras från vissa håll och att en del, jag säger en del, menar att nu måste de bespruta ännu mer.

Men någon gång måste vi ju tänka om och ställa oss frågan om vi vill ha en framtid för våra barn? Dör de pollinerande insekterna så dör vi och då finns ingen framtid för någon. Och säkert känner ni till att det faktiskt pratas om den sjätte massutrotningen……. Så jag sänder all min kärlek till alla som kämpat för detta förbud.

Allt har sin tid, en begränsad tid som kan vara ett liv, en hägg som blommar, en tid på jorden då vi trodde att den s.k. urbana livsstilen var det enda möjliga, då vi trodde att det gick att överexploatera vår jord, bespruta, konstgöda, skövla skogar och förstöra den biologiska mångfalden. Eftersom jag har flytt storstaden, sett hetsen och bilismen öka, sett människor gå in i väggen, så tror jag att detta är en återvändsgränd. Jag tror på ett alternativ.

”Din tid är nu, när solstrimman kryper efter muren. Den är ute när muren ligger i skugga.

Allt har sin tid, nog av tid och värld”.

Så lyder ett par strofer ur sången ”Nog av tid och värld” som ingår i sommarens föreställning ”Kvinnorna och staden” av Kerstin Ekman. Den har premiär den 4 juli på Lokstallet i Katrineholm och spelas sedan tre veckor. I sjutton år har jag jobbat med denna föreställning och turerna har varit många: kontaminerade spelplatser, utebliven finansiering, sjukdomar och annat elände. Men nu är vi snart i mål och jag jobbar glatt instängd i arbetsrummet under vårens vackraste dagar: tiden mellan hägg och syren.

Så här skriver Kerstin Ekman:

”Det finns ett mönster under mönstren – en stad under den här stan – eller innanför den.

Innanför gatorna bakom husen; därinne nånstans har en annan stad blivit till.”

Annons: