Våra svenska traditioner?

Textstorlek:
Annons:

Vid frukostbordet med temuggen i hand läser jag en nyutkommen intressant bok av Bengt af Klintberg, ”Påskharen. Folklore om årets dagar, månens fläckar och nedpålade döda”.

Första kapitlet handlar just om påskharen, den tyska tradition som vi gjort till vår egen.

Påskharen dök upp i Sverige vid sekelskiftet 1900 i samband med att vi började skicka påskkort till nära och kära, även det en tysk tradition. På de tyska korten var påskharen vanligt förekommande eftersom seden där förekommit sedan 1600-t. När korten blev populära i Sverige så blandades haren med påskkärringar, kycklingar och påskliljor som var betydligt vanligare motiv för oss. Och nu är påskharen en svensk sed, dock inte så gammal som vi kanske tror.

Runt påsken finns många traditioner. Inte minst seden att äta ägg har en lång historia som under medeltiden hörde ihop med att den fyrtio dagar långa fastan avslutades. Under fastan fick varken kött eller ägg ätas men när påsken inträdde var det fritt fram att kalasa.. Och det stämde ju bra överens med att hönorna åter börjat värpa efter en lång vinter.

af Klintberg refererar i sin bok också till forskare som velat knyta påsksederna till förkristna riter. Till exempel finns arkeologiska fynd som tyder på att det funnits en förkristen kult där gudinnan Eostre dyrkats. En munk vid namn Beda skriver på 700-talet om detta och att nämner också att månaden då hon firades kallades Eosthur monath. Ur gudinnans namn skapas sedan det engelska ordet Eastern och det tyska Ostern, vilket ju just betyder påsk. Så bär vi med oss en lång historia när vi firar våra högtider, högtider med rötter långt före kristendomen.

Ägget i sig bär ju också på en stark symbolik: fruktsamhet, födande och rikedom. Och vem gillar inte små duniga, gulliga, gula kycklingar som pickar på marken. Dessa små ulltottar har dock mycket litet att göra med dagens kycklingindustri. Där de små gullisarna växer till slaktfärdiga på 35 dagar, så snabbt att de får problem med att gå och stå och där det ryms 25 kycklingar per kvadratmeter.

Djurens rätt har just nu en stor kampanj där de visar på kycklingarnas eländiga tillvaro, helsidor i Metro och filmer på nätet. Och vi som konsumenter har ju makt, vi behöver inte bidra till detta plågeri. Det finns ju alternativ som Reko till exempel. Och att köpa närproducerade ekologiska ägg.

Fröjdefull Eostre!

Marie Selander

Annons: