Mångsysslande Näshultabor

Vattnets kraft gav jobb i byn

Textstorlek:

Fiskodling, spannmålskvarn, tegelbruk och sågverk – idag är det svårt att föreställa sig hur det såg ut vid Näshulta Bruk när verksamheten var i full gång.

Annons:

– Innan vi röjde fram sågverket var det människor som passerat förbi två gånger om dagen utan att veta att det fanns ett hus under buskaget.

Det berättar Lasse Johansson i Näshulta hembygdsförening. Det var han som fick uppdraget att ta fram sågen för 25 år sedan.

– Det känns bra att vi kan visa upp sågverket, säger han.

Tillsammans med Torbjörn Andersson från hembygdsförningen guidar han genom den gamla träbyggnaden där såg och sågblad vittnar om att de var några år sedan den var igång.

– Den var vattendriven. Man drog in timret från dammen som låg här utanför, sedan sågade och kantade man virket och så skjutsades det ut igen på andra sidan för att säljas vidare, berättar Torbjörn Andersson.

– Den var ganska ineffektiv. På 1940-talet sågade åtta man cirka 100 stockar på en dag medan Stocktorps sågverk sågade 700 stockar på samma tid med bara tre man, säger Lasse Johansson.

Inne i sågverket finns den gamla sågen och de mekaniska konstruktionerna kvar. Många delar är byggda i trä. Här finns också 150 år gamla tegelpannor märkta N som i Näshulta. En raritet att ha på taket då tegelslageriet vid bruket enbart var i gång i 12 år.

På andra sidan ån ligger kvarnen som malde spannmål från bönderna i närområdet, en del rodde in spannmålet över sjön.

– Kvarnen har varit igång sedan slutet av 1200-talet fram till 1950.

Förra veckan berättade Sörmlandsbygden om fiskodlingen som startat i en tidigare industrilokal i Enstaberga. Men de är inte först i länet med att odla fisk. Redan 1939 anlade Hushållningssällskapet en fiskodling i ett funkishus vid bruket.

Den anläggningen hade inte samma slutna återvinningsvattensystem som i Enstaberga, utan i Näshulta togs vattnet från en närliggande å. Yngel och småfisk togs fram i tankar inomhus för att sedan släppas i grävda dammar utanför huset.

Då odlades gädda, gös, sik, abborre och i slutet även regnbåge. Som mest producerades fem ton regnbåge om året. 1979 lades anläggningen ner.

– Det var för ojämn vattentillgång, berättar Lasse Johansson.

Karina Frölund

Annons: