Examen utan betyg

Textstorlek:
Annons:

I lördags hade vi skolavslutningsfest för vår 15-åring. En annorlunda avslutningsfest, eftersom han inte gått en enda dag i skolan. Vi firade att läroplikten är uppfylld och att han nu är fri att plugga precis på det sätt han önskar.

Det har varit en lång resa för oss, denna att kamp för att få leva livet på det sätt som passar oss bäst. Vi började hemundervisa våra barn för 9 år sen, i Flens kommun. De första 4 åren gick det bra. Vi hade fin kontakt med skolchefen och lyckades samarbeta med skolan, så att de kände sig nöjda med hur vi jobbade.

I Sverige gäller ju skolplikt, vilket betyder att allt lärande måste godkännas av skolan. Men i juni 2011 ändrades lagen så att det nu behövdes synnerliga skäl för att få bedriva hemundervisning. Formuleringen ”synnerliga skäl” var att likställas med ett förbud. Vi hade ett möte med skolchefen och han bekräftade att det nu troligen skulle bli avslag på vår nästa ansökan om att få hemundervisa.

Vi frågade om påföljderna och fick till svar att om barnet inte kommer till skolan, så blir det ett ärende för socialnämnden och i allra värsta fall kan det leda till att barnet hämtas med polis och skiljs från sina föräldrar. Vi väntade inte på att den nya lagen skulle klubbas igenom.

I maj 2011 hade vi redan sålt vårt hus, magasinerat möbler och överflöd och packat vår husvagn och begett oss till Åland, som ju tillhör Finland, där man har läroplikt istället för skolplikt. Detta innebär att det är föräldrarna som ansvarar för barnens utbildning. Ett ansvar vi gärna vill ta. Och nu är vi färdiga med son nummer ett! Nio år i skola utan skola! Det känns fantastiskt!

Efter sommaren börjar han plugga på en amerikansk distansskola, där han till slut får ett High School Diploma, vilket är att likställa med ett gymnasiebetyg. Sen vill han bli författare, skådespelare eller lantråd (den högsta politiska posten på Åland). Han sitter som ersättare i styrelsen för Norra Ålands Socialdemokrater. I augusti ska han på skrivarläger i Uppsala vilket var första pris i ålands största skrivartävling för niondeklassare, som han gick och vann. Och han har massor med kompisar som går i vanlig skola, så det sociala funkar också alldeles utmärkt.

Nå, varför har jag nu inte skrivit en enda rad om hur hemundervisningen fungerar? Tja, jag tror väl inte att det kommer som en överraskning att barn lär sig saker precis lika bra utanför skolan, som inom. Varför ska skolan ha monopol på vad barnen ska lära sig och varför ska alla lära sig samma saker samtidigt? Och varför ska båda föräldrarna jobba och låta någon annan ta hand om barnen under veckodagarna? Man får såklart göra så, om man vill, men det ville inte vi.

Vi ville nåt annat. Och det fick vi. Och det funkar fint för oss

Niklas Lantz

Annons: