Reserapport från Sörmland

Textstorlek:
Annons:

Jag var hemma i sörmland i helgen! Min hustru och storpojkarna var på Green Day-musikalen Broadway Idiot, på Cirkus i Stockholm och jag och lillkillen härjade på Leo´s lekland i Älsklingstuna tillsammans med småkusinerna. Efter övernattning i Kjula, väntade bilfärd längs vägarna 53 och 57.

När vi klev ur bilen på en liten gård utanför Skebokvarn sa min storpojke, som nu levt en tredjedel av sitt liv på Åland (han är 15): ”Åh, det här är mitt Sörmland! Det kuperade landskapet och åkrarna med de steniga öararna, ekarna och skogarna”.

Jag blev så glad att han såg det, för det är ju precis så jag också ser det. Visst är Åland fint på många sätt, men inte petar det ner Sörmland till nummer två i mitt hjärta. Nu kan det dessutom bli lite tätare besök ”hemma” i lustgården, för ett av målen med resan var att köpa en husbil.

Den hade stått still i åtta år och vi funderade väl lite på hur den skulle klara de nästan 25 milen upp till Grisslehamn. Men på det stora hela gick det bra. Bara en brusten generatorrem. Bogsering på och av båten och hemkörning till Saltvik med allt svagare färdljus i tilltagande skymning. Tack och lov hade vi vår vanliga bil med oss som kunde köra före och lysa vägen.

Det känns som om man lever lite mer, när inte allt går som man tänkt sig.

För visst är det väl lite roligare att komma hem och säga att ”det blev lite problem, men det löste vi”, än att komma hem och säga ”det gick precis som det skulle”? Eller är jag bara efterhandsromantisk nu? Att komma hem till huset vintertid, är för oss ganska speciellt. Det brukar vara fem grader varmt när vi kliver in genom dörren. Vi värmer huset genom direkteld i två kaminer och när ingen är hemma och eldar… så blir det kallt.

Men det är ju bara att sätta igång att elda! Vi är inte så kinkiga. Vill man leva ett fritt liv utanför fasta arbetstider och skolgång, så har det sitt pris. Och jag vill inte ha det på något annat sätt. Friheten är värd varje krona i förlorad arbetsinkomst. Ibland jobbar jag så lite och är hemma så mycket, att jag nästan skäms. Jag är ju arbetarbarn och präglad av att man ska ”arbeta och göra rätt för sig”. Inget fel i det i och för sig, men det man lätt missar, att man själv kan välja på vilket sätt man vill göra det. Man måste faktiskt inte ha sina barn på dagis eller i skola och jobba åtta timmar om dagen.

För oss innebar valet en flytt utomlands, men vi kan ju alltid flytta hem igen, när barnen inte längre omfattas av skolplikten. Men Åland är ganska nära och det är lätt att åka emellan. En mycket speciell del av Sörmland följde nog med hem till Åland denna gång. Efter en fin promenad i hagarna runt Skebokvarn, kan jag nu stolt konstatera att det helt säkert finns lite sörmländsk ko-skit på MS Eckerös bildäck.

Niklas Lantz

Annons: