Vildvuxen nostalgi i östra Europa

Textstorlek:

Man hamnar liksom utomlands redan på flygplatsen, passagerarna har knappast svenska som modersmål. Vi som bestämt oss för några dagar i Lublin, en stad vi aldrig hört talas om, var omgivna av enbart polska eller möjligen ukrainska fast vi fortfarande befann oss några kilometer utanför Nyköping.

Annons:

Lublin ligger nära gränsen till Ukraina, i sydöstra Polen, och har 350 000 invånare. Liksom många andra platser i östra Europa är Lublin intressant genom att inte allt är så tillfixat, inte så välordnat i precis samma form, utan lite mer ursprungligt, vildvuxet. En nostalgitripp, för den som gillar sånt.

I Lublin har de stora vägarna korsats i många sekler. Gamla stan är liten men med stora stadsportar. Den klarade sig i motsats till många från att bombas till smulor under andra världskriget och är alltså bevarad men å andra sidan inte heller så väl omhändertagen. En hel del av de gamla husen står tomma och väntar på att tas om hand.

På sina ställen har man fiffigt befolkat de tomma fönstren med stora fotografier av tidigare invånare – i flera hus täcks fönstren av foton på medeltida målningar av allehanda hantverkare, i något är det foton från förra sekelskiftet. Turister finns praktiskt taget inga såhär års, men bra restauranger och en del hantverks- och souvenirbutiker som har en omisskännligt polsk prägel.

Bland annat älskar polackerna sina änglar, stora och små, ofta snidade i trä, naivt och charmigt bemålade, här är de också mer personliga än i områden med mera turism.

Till den korta gågatan som leder till Gamla stan har hittills bara två alleuropeiska butikskedjor hittat, den stora svenska klädkedjan och det stora danska skomärket. Resten av butikerna är av inhemsk karaktär, många har fortfarande manuell betjäning, där allt köps över disk.

Det finns pappershandel där man får försöka kika in över disken och gissa sig till vad som ligger i hyllorna bakom expeditens rygg. En speceributik i ett månghundraårigt hus känns som den sett likadan ut i alla fall i hundra år och innanför dörren möts man av dofter i en blandning som kanske fanns förr hos oss. Konfektyrer är en seriös hantering med egna butiker, manuell betjäning givetvis.

Polen har 40 miljoner invånare och är därmed en marknad för egen tillverkning av många varor, till exempel skor och andra lädervaror, det märks också i butikerna.

Matmarknaden är av enkelt slag, surkål säljs från stora plasttunnor, en del mejeriprodukter, men storsäljaren är äpplen. I början av februari erbjuds fortfarande mängder av äppelsorter och kundtillströmningen är det inget fel på. Och kunderna handlar sorter väldigt medvetet

– Kan jag få åtta Ligol, tre Gloster och så ett par Delikates, tack.

På konditorierna finns olika saftiga och goda äppelkakor och äpplena används också i matlagningen – kycklinglever med stekt lök och stekta äppelklyftor – mums.

Små improviserade marknadsplatser kan dyka upp på andra platser, där tanter i huckle säljer tolv ljusbruna ägg, två plastpåsar med valnötter och en smörklick på några hekto.

Men den moderna människans behov finns också tillgodosedda, i utkanterna av stan finns shoppingcentra. Dem finns ju ingen anledning för en turist att besöka, de är säkert precis lika själlösa och trista som i alla andra länder i Europa. Några centrala äldre kvarter har man rivit för att bereda plats för ett gigantiskt och totalt oinbjudande kulturhus, där intill en stor kongresshall, att fräck konstruktion i glas och stål.

En utflykt med tåg är alltid intressant. Järnvägsstationen i Lublin är skinande ren, inuti och utanför, vårt tåg till den lilla renässansstaden Zamosz är ett prydlig modernt men dieseldrivet pendeltåg. Att resa med tåg i två timmar kostar motsvarande 60 svenska kronor.

Det går inte så fort, stannar vid varje liten station, och vi hinner betrakta stora odlingar av humle och av frukt samt beundra den rika förekomsten av mistel i lövträden längs järnvägen. Mistel lär inte vara fridlyst i det här området.

Flera minnen från förr. På 1950-talet fanns det hos oss mjölkbarer lite varstans, med enkel husmanskost i kantiner och ingen alkohol. I Lublin finns de fortfarande.

Husmanskost i ångande kantiner och ingen alkohol. Här bjuds grytor, soppor och favoriträtten ”pierogi” som inte alls är några gräddade piroger, utan kokta degknyten med olika fyllningar. De är mycket rejäla, ingen kan gå hungrig från en sådan mjölkbar.

En restaurang värd flera besök är den judiska som finns i Gamla stan. Miljön är ombonad och trevligt inbodd med mängder av tavlor, spetsdukar och dito gardiner, ljusstakar och prydnadsföremål. Maten är spännande – det är ett europeiskt kök men med ett annat sätt att använda råvarorna. ”Judisk kaviar” serveras här som en elegant kupol bestående av stekt lever, hackad och blandad med stekt lök och valnötter.

Kupolen kröns av ett hårdkokt ägg som drivits genom en hålsikt. Här serveras gås och tre varianter av rätter på anka, alla läckra. Man räds inte att blanda salt och sött – russin, äpplen och aprikoser finns ofta som tillbehör. Och slantade morötter, söta, förmodligen av honung, och en kryddning som är svårdefinierad men ger klara associationer till jul, mycket gott.

Lublin var ända fram till andra världskriget ett judiskt centrum, vid krigets början bodde drygt 40 000 judar i ett getto runt Gamla stan. Tyskarna jämnade större delen av gettot med marken och tvingade in judarna i en avgränsad del. Några hundra av gettots judar överlevde kriget.

Numera inom stadsplanerat område, under andra världskriget väl synligt från själva Lublin, ligger koncentrationslägret Majdanek. 1941–1944 mördades här 80 000 människor som transporterades hit i godsvagnar från många länder. När sovjetarmén befriade lägret beslöts ganska omgående att det skulle bevaras som ett monument över nazismens offer.

Det är ett av de mest intakta koncentrationslägren, med baracker, kremeringsugnar, gaskamrar och avrättningsdiken, där 18 000 människor avrättades den 3 november 1943. Operationen kallades ”skördefest” och på alla baracker monterades högtalare som spelade glada marscher och valser under de tolv timmar som avrättningarna pågick. På området ligger nu också ett modernt och mycket pedagogiskt museum. Anläggningen är drabbande och mycket väl värd ett besök, särskilt nu när stöveltramp åter börjar höras runtom oss.

Anita Hedlund

Annons: