Med tung last på smala vägar

Textstorlek:

​Några plusgrader, isgator, modd och snöblandat regn. Dagens väder är precis sådant som timmerbilsförare Ida Sundblad tycker är tråkigast att arbeta i. Annars tycker hon om vinterväglag. Då behöver hon vara extra alert när hon rattar fram till hyggena.

Annons:

Nästan som plockepinn-pinnar ser de tunga timmerstockarna ut när Ida flyttar dem från vägkanten till timmerbilen. Hon får det att se så enkelt ut. Stockarna lyfts lätt upp i luften, roteras och placeras på släpet. Sedan är det dags för nästa lass, och nästa. Med van hand styr Ida spakarna som reglerar kranen och gripen.

Större delen av sin arbetsdag spenderar hon i hytten på sin lastbil.

– Jag börjar i Katrineholm, ofta med att köra ett lass till Norrköping, vi kör mycket dit. Sedan är det jag som ansvarar för Nyköpingsområdet, så det blir att sitta och nöta E4 en hel del.

Hon har kört timmerbil i snart tre år och trivs bra, men som yngre trodde hon inte att det var det här hon skulle jobba med.

– Jag är utbildad djurskötare, utbrister Ida och berättar att hon har arbetat både med grisar och kor.

Sedan kom barn in i bilden. Samtidigt utvecklades hennes pappas företag och Ida började köra rundvedshugg på värmeterminalen.

– Den hugger bränsleved, det trä som inte duger till timmer eller massaved, så att det blir flis.

För det tog hon körkort för lastbil och tungt släp.

– Men den bilen körde jag bara på stora vägar till och från verket. Den största utmaningen var att börja köra på en massa småvägar när jag började här.

Hon arbetar på Julita Åkeri och där blev hon näst intill inkastad i hetluften direkt. Redan andra veckan blev hon ivägskickad på sitt första egna uppdrag. Lär genom att göra var devisen, även om hon inte fick gå på de svåraste ställena på en gång.

Och Ida lärde sig när hon behöver vara extra uppmärksam, hur hon ska köra för att ta sig upp för hala backar och svänga för att inte skrapa i släpet på trånga grusvägar.

– Du måste ha storleken i ryggmärgen. Tänka att nu sitter jag i den stora bilen. Då håller jag alltid ytterkanten, men det går av vana när man kör skogsvägar hela tiden.

Tvärt emot vad många skulle kunna tro så tycker Ida om när snön lägger sig vit på vägar och mark.

– När man har kört på barmark hela året är det kul när snön kommer och det blir något annat. Det går inte bara på rutin, utan man måste vara med hela tiden. Minsta lilla backe kan vara svår att ta sig upp för.

Förra året missbedömde hon en liten, backig och oplogad skogsväg.

– Det vara bara att köra på, men det tog mig halva dagen att överhuvudtaget komma ut.

Och skulle det krisa finns det som oftast hjälp att få, speciellt som tjej i en mansdominerad bransch.

– Det går att spela hur dum som helst och få en massa hjälp.

Det är inget som Ida vill utnyttja, hon vill inte särbehandlas i arbetet på grund av sitt kön.

– Det har hänt några gånger att de inte låtit mig åka in på vissa ställen, men då har de fått höra det också. De ska hantera mig som vilken anställd som helst, det spelar ingen roll att jag är kvinna.

Arbetskamraterna verkar bara tycka det är häftigt att ha en tjej med i gänget.

– Men visst finns det de inom åkerivärlden som tycker att tjejer inte har i branschen att göra. Det är tråkigt, men samtidigt blir jag peppad att motbevisa dem. Det här klarar vi lika bra som dem.

Annons: