Hon sköter OS-hästar i Holland

Textstorlek:

​”Jag älskar både hästar och Holland, och har faktiskt inte längtat hem en enda dag”, säger Pernille Primdahl från Katrineholm. Det har gått fyra månader sedan hon packade in hästen Mazy och hunden Hugo för att flytta till byn Den Hout, i närheten av Rotterdam, i Nederländerna. Där jobbar hon som hästskötare åt den danska landslagsryttaren Anne van Olst.

Annons:

– Jag är verkligen glad att jag tog steget. Jag mådde dåligt och behövde byta miljö, säger Pernille.

Hon har ett jobb som många unga tjejer och en del killar drömmer om. Att vara groom åt en OS-ryttare kan låta som ett glamoröst åkande över världen för att leda prisvinnande hästar in och ut ur arenor, men vardagen består till största delen av minutiös skötsel i stallet.

Pernille har ansvar för Anne van Olsts åtta tävlingshästar. De fyller hennes dagar med skrittmaskiner, vattenträning, kylbad, putsande och ridande. Sex dagar i veckan.

– Holland är ett stort hästland. Jag kände till landet eftersom jag haft en pojkvän härifrån och älskar deras avslappnade livsstil.

Van Olsts gård ligger i en by. Gatorna är kantade av villor och när vi svänger av på en avtagsväg ligger gården plötsligt där. Vart man än åker här ser man hus, på kvällen lyser ljusen i grannens hus på ett stenkasts avstånd.

– Jag älskar att bo på landet. Här kan man bo på en gård men ändå ha gång- eller cykelavstånd till närmaste restaurang.

Stallen är tegelröda och rymmer ett hundratal hästar i olika åldrar. Tillsammans med sin man GjertJan driver Anne van Olst stuteri, de har hingststation med embryotransfer, hästar till salu och avelsston.

– Det är viktigt att man förstår förutsättningarna och allvaret. Anne älskar sina hästar med det är också business. Hästarna är värda miljoner.

Pernille bor i en lägenhet ovanpå stallet. När hon tittar ut genom sitt fönster ser hon in i stallet på hästarna som står och tuggar i sina boxar. Varje dag börjar hon klockan sju och slutar fem, om hon är klar.

– Om man visar att man jobbar bra så litar de på en. Jag har stor frihet och kan lägga upp min dag som det passar mig, men det gäller att jobba hårt och vara noggrann. Det finns en plan för varje häst vad det gäller skötsel, mat och ridning.

Sammanlagt jobbar femton personer med hästarna, några mockar och sköter anläggningen, andra tar hand om hästarna och en del rider. De kommer från Holland, Sverige, Finland, England, Portugal, Danmark och Polen. Varje dag pratar Pernille tre språk, svenska, danska och engelska.

– Här är hästskötare, eller groom, ett yrke med status. Jag har en okej lön och fritid så jag kan göra annat. Jag älskar både Amsterdam och Rotterdam.

Pernille duschar av en av hästarna efter träningen, och ställer in den i en spilta där en hårtork blåser hela hästen torr. Under tiden kelar kungen i Annes stall med alla som går förbi. Den svarta hingsten Negro har brett huvud, uttrycksfulla ögon och en vit stjärn i pannan. Hans avkomma, hingsten Valegro, är klassad som världens bästa dressyrhäst. Tillsammans med den brittiska ryttaren Charlotte Dujardin vann han dubbla guldmedaljer i London OS 2012.

Efter den framgången ökade naturligtvis trycket på den 20-årige hingsten i van Olsts stall. I boxarna omkring står rader med hingstar som har Negro som far och en hel del som inte har det. Lord Leatherdale, Glamourdale, Everdale, George Clooney och Denzél Washington är några av hingstarna som tittar ut ur sina boxar när vi passerar förbi, de ser på oss med sina stora ögon. Pernille får ta en annan väg efter att hon ridit Annes sto Dempsey.

– Hästhållningen är annorlunda här. Det finns inte mycket mark till hagar och ägarna vill inte ha elithästar ute när det är kallt, blött och snöigt. Istället skrittar de i maskin, går i vattenbad, på band och rids. De kommer ut tre gånger om dagen.

Men Pernilles egen häst går med täcken på i hagen varje dag, oavsett väder, och äter av det fortfarande gröna gräset.

– Vi har olika syn på det, men de accepterar att jag vill ha min häst ute några timmar om dagen.

Vinthunden Hugo springer med till hagen. På väg tillbaka får han sällskap av en gigantisk schäfer och några småhundar, inga problem med språket alls. När vi kommer in i stallet ligger ett par katter på en bänk och slickar sig demonstrativt medan en border collie stirrar på dem.

– Hugo är i hundparadiset, Jag hade inte åkt ner utan honom, han är min bästa vän och världens lättaste hund att hantera.

Pernille har ridit sedan barnsben och tävlat i dressyr i många år. Hennes mamma driver Katrineholms ridskola och hennes ena syster jobbar som beridare i Norrköping.

Nu rider Pernille tre hästar om dagen, om man räknar med hennes egen, och hon får träningshjälp av Anne ganska ofta. För Pernille var det ett mål att bli bättre ryttare.

– Timmarna på hästryggen ger resultat. Och jag har lärt mig att bli mer konsekvent, insett att man inte tar sig till eliten utan extremt mycket övning och hårt arbete, det gäller både häst och ryttare. Och att det är viktigt in i minsta detalj.

Pernille sadlar nästa häst som Anne ska rida. Innan dess har hon hunnit klämma och känna på varenda sena och muskel. När sadeln ligger på står de tillsammans och klämmer lite på den också.

– Man måste inte kunna rida särskilt bra för att ta hand om hästarna här, men man måste vara van vid djuren, älska dem och det underlättar nog om man är lite hästnörd också, säger Pernille.

Annons: