Uteliggare för två nätter

Socialarbetarna Alexander Samaras och Monica Ollas prövade att leva två dygn som hemlösa och på 51 kronor om dagen. Foto: Lena Magnergård
Textstorlek:

​”De här två nätterna har lärt oss oerhört mycket. Mest förvånad är jag över kärleken, värmen och gemenskapen bland de hemlösa”, säger Monica Ollas, boendestödjare på socialförvaltningen i Eskilstuna. Tillsammans med sin kollega Alexander Samaras tillbringade hon 48 timmar som ”hemlös”.

Annons:

Både Monica och Alexander har arbetat drygt tio år inom socialförvaltningen. De har mött åtskilliga hemlösa och människor som lever sitt liv i ett utanförskap. För att lära sig mer och komma sina brukare närmre bestämde de sig för att byta liv under två dygn.

– Idén kommer ursprungligen från vårt kommunalråd Jimmy Jansson, säger Alexander. Jimmy Jansson prövade under två veckor att leva på existensminimum och vi har burit runt på tanken en längre tid att försöka leva bland ”våra” hemlösa.

– Ofta finns det en viss skepsis bland hemlösa och missbrukare för myndighetspersoner, vilket vi faktiskt är, och jag ville på något sätt försöka förstå och kanske till och med kunna brya den vallen med mer faktisk kunskap, säger Monica.

Monica och Alexander trodde att de var ganska väl införstådda med vad de skulle möta under dessa två dygn men verkligheten skilde sig en hel del från bilden de hade.

– Jag måste säga att vi blev oerhört förvånade av att se vilken gemenskap de finns bland de hemlösa och på vilket fantastiskt och organiserat sätt de tar hand om varandra, säger Alexander Samaras och fortsätter:

– Varje morgon möts man, informellt, vid 9.45 för att samla ihop sig och se att alla mår bra. Finns det då någon som behöver stöd hjälper man personen ifråga till sjukhus eller vad det nu kan vara. Det var helt otroligt att se. Sedan följer dagen ett ganska inrutat schema som avslutas vid 19-tiden på kvällen. Då går några till härbärget medan andra beger sig till sina sovplatser under broar, i skjul eller på andra ställen.

Under sina två hemlösa nätter sov Monica och Alexander första natten på en lekplats och den andra natten i en portuppgång.

– Flera hemlösa som vi träffade var oroliga för oss och trodde inte att vi skulle klara av det hela. En erbjöd sig till och med att sova tillsammans med oss, berättar Monica.

I Eskilstuna kommun finns det idag, enligt länsstyrelsens siffror, ungefär 500 till 600 personer som saknar ett hem. Av dessa saknar ett 50-tal personer helt tak över huvudet och en sängplats för natten. Det är dessa människor som Monica Ollas och Alexander Samaras dagligen kommer i kontakt med.

Vilka blir hemlösa, finns det något generellt svar?

– Jag skulle nog vilja säga att egentligen kan vem som helst bli hemlös. Många har haft ordnade och om jag får säga så, vanliga liv, men så händer något, skilsmässa, sjukdom, arbetslöshet eller något annat. Generellt kanske de som verkligen blir hemlösa haft svårare att hantera sina motgångar, säger Alexander, och fortsätter:

– Men jag blev ändå klart förvånad de här dygnen som vi var ute i Eskilstuna vilken hjälpsamhet som det fanns mellan varandra. Saknade någon en femma till ett toalettbesök fanns det hela tiden någon annan hemlös som hjälpte till och gav en femkrona. Det verkar nästan som att ju sämre man har det desto mer hjälper man andra.

51 kronor om dagen skulle ni klara er på, hur gick det?

– Det var faktiskt svårare än man skulle kunna tro, säger Monica. Vi åt gröt till frukost på ett café för bostadslösa och där fick vi också kaffe och smörgås till lunch. Middagen bestod av två cheeseburgare som vi köpte och så gick pengarna åt till lite vatten och dricka. Men man kan ju inte säga att det blev några särskilt näringsrika eller nyttiga dagar.

Vad var svårast?

– Det var inte kylan och att hitta sovplatser, som man kanske kan tro, säger Alexander. Nej, det var utanförskapet som var allra värst. Vi kände på en gång att vi inte hörde till. En gång behövde vi gå på toaletten. Vi tyckte oss inte ha råd att betala en femma utan vi gick till Elite hotell och planerade att smita in där. När vi tittade in genom fönstret och såg alla frukostätande människor kände vi oss så utanför att det faktiskt är svårt att beslriva känslan.

När nu Alexander och Monica försöker sammanfatta sina två uteliggardygn får de båda tårar i ögonen och de vill verkligen försöka förmedla sina upplevelser. Monica säger:

– Det låter konstigt men det var så fint därute. Jag har så blandade känslor när jag tänker tillbaka. Det fanns en sådan värme trots den oerhörda utsatthet som dessa människor lever i. Jag hoppas vi aldrig kommer att glömma det.

Lena Magnergård

Annons: