Var kommer all vrede ifrån?

Textstorlek:
Annons:

”Nej men va f-n” var den första tanken när en liten kvinna i overall drog en järngrind över den lilla grusvägen precis när jag kom körande runt kröken.

Trött, hungrig, på väg hem efter jobb i svinottan – ilskan rinner till som en svart lavaflod. Men så kom korna. I sakta mak passerade de vägen, klev ut på betesmarken och löstes sakta upp i dimman. Det var så vackert. Jag rotade fram kameran, klev ut och fotograferade. Några av kossorna stannade och filosoferade lite över den märkliga figuren som stod där och glodde. När den sista hade passerat – det tog en stund – kom kokvinnan tillbaka.

Vi pratade en stund om den underbara morgonen, den vackra dalgången och det sorgliga faktum att det inte finns många mjölkbönder kvar. Hon hoppades att de skulle orka hålla ut. Jag önskade lycka till – och fortsatte hemåt med ett småleende i ansiktet, funderandes över all ilska som finns i vår tid.

Unga arga män som åker till Ukraina eller Syrien för att kriga för – vem vet vad?

Äldre arga män som för sitt eget krig: mot grannen eller vargen.

”Varför är alla så arga på vargar?” Det undrade James och Karin Hollingworth i en barnsång långt innan vargen återkommit i de svenska skogarna. Undrar om de visste vad som skulle komma. Världen brinner och här hemma avhandlas några hundra vargar år ut och år in. De är ett hot mot landsbygden, jakten – och tryggheten för människorna. Så fort en varg visar sig i närheten av bebyggelse väcks frågan om dess farlighet.

Jag tänker på vildmarksguiden jag just träffat som sovit 80 nätter inne i Sörmlands första vargrevir. Ibland så nära att de svarat när han ylat. En enda gång har han sett någon av dem. Det var från bilen. Jag har åkt mil efter mil i områden som sägs vara helt nerlusade med varg – utan att skymta ett enda tassavtryck.

Jag förstår att den som fått sina får rivna känner ilska och förtvivlan, men alla andra; var kommer all vrede ifrån?

Jag verkar inte vara ensam om att bli heligt förbannad över snikna företag som profiterar på den desperata flyktingsituationen. Ett av de senare exemplen handlar om storföretaget som förmedlar familjehem för ensamkommande flyktingbarn och tar ut – 84000 kronor i månaden! Familjen som gör jobbet får hälften, den andra halvan ger företaget en nätt vinst – av mina skattepengar.

Tur att det finns de som tänker annorlunda: som initiativet här i Sörmland ”Bygga Attefallshus och säga välkommen”. Vi som bor på landet sätter upp ett hus, hyr ut till nyanlända, som kommer rakt in i en bygemenskap – och bidrar till en levande landsbygd.

Kan det vara så enkelt?

Lena Näslund

Annons: