Ögonblickets konstart

Textstorlek:

​– Jag gillar det som är svåråtkomligt, säger Edwin Sahlin.
Han är 18 år och tar poetiskt vackra bilder, både på vanliga och ovanliga fåglar. Fotografierna kan just nu kan ses på Konstfrämjandet i Eskilstuna.

Annons:

Han bor i Eskilstuna och fotograferar ofta i naturen utanför stan.

– Eftersom jag tycker om att ha miljön med i mina bilder är det bara en fördel om det är ett riktigt skitväder ibland, säger han.

Han och några kompisar ska åka till Kosteröarna i Bohuslän och hoppas på ett rejält blåsväder.

– Då är havet häftigare att fota och fåglarna blåser in mot land.

Ju jävligare desto bättre, tycker han. Och han imponeras av naturfotografer med kärnis på objektivet, sådana som hugger sig fram i bister snörök genom den arktiska tundran.

Han nämner den franska fotografen Vincent Munier som tar extrema naturbilder på galopperande renar i Kamtjatka, bistra björnar bland vulkaner och hungriga krokodiler i Amazonas djungler.

– Jag är sugen på att åka till Svalbard och Antarktis, förstås. Jag gillar att resa och fotograferandet är en bra orsak.

Han har redan väntat på fjällugglor och rävar i Sarek. Och åkt skidor i kilometer för att få en bra bild på lavskrikan.

– Jag tycker inte det är roligt att sitta och vänta i ett gömsle i flera timmar, det har jag oftast inte tid eller tålamod till.

Vi går på stigen till Hugelstaskogen utanför Eskilstuna. Den börjar bli upptrampad. Fågelskådare efter fågelskådare kliver runt bland döda träd för att få se den tretåiga hackspetten. Information om att den synts till i den brandskadade skogen sprids snabbt och skådarna avlöser varandra i förhoppning att den rödlistade fågeln ska förära platsen med ett besök

Edwin har redan lyckats fånga den på bild och lagt ut den på Artportalen. Vi möter ett fågelskådande par i skogen som sett bilden och kommenterar den positivt.

– När det gäller fotografering tycker jag det är bättre att få en bra bild på en vanlig fågel än en halvtaskig bild på en sällsynt.

När han fotograferar är han helst ensam, men själva fågelskådandet tycker han är socialt.

– Då pratar man med kompisarna om vad man ser, men när jag fotograferar tycker jag det är lättare att vara kreativ om jag får vara ifred.

Han har också gått från traditionella fågelporträtt till mer experimentella bilder.

– Jag vill inte bara dokumentera fågeln utan jobbar med slutartid och bländare för att bilden ska bli mer spännande, berättar han.

Utställningen på Konstfrämjandet heter ”Fem år” och visar hans utveckling som fotograf.

– Det har gått ganska snabbt och det tror jag delvis beror på att jag kommenterat andras bilder på olika forum. Man lär sig mycket av att ge konstruktiv kritik, eftersom man måste tänka efter vad man faktiskt tycker om bilden.

Karina Frölund

Annons: