Levande rundtur i staden

– Det här är en av Strängnäs finaste platser, säger Lena Stensgård. Det är stilla som på landet, ändå är man mitt i byn. Hit tar gärna Lena tyska och engelska turister. Det brukar vara väldigt uppskattat. Foto: Lena Magnergård
Textstorlek:

Det blir en kulturell vandring genom Strängnäs, såväl bland människor som bland byggnader och föremål. Lena Stensgård har öppnat grindarna för Global Greeter Network och därmed satt Strängnäs på världskartan.

Annons:

Att vara en så kallad Greeter innebär att man är gudie för besökare i sin egen hemstad. Arbetet är ideellt och viktigaste kriteriet är att man verkligen gillar sin stad. Global Greeter Network är som titeln säger en internationell verksamhet och som första stad i Sverige har Strängnäs antagits i gruppen. Detta tack vare Lena Stensgård som tände direkt på idén när hon fick höra talas om organistionen.

I dag arbetar nio personer ideellt i Strängnäs och besökarna blir allt fler. Tanken är att man inte ska konkurrera med övrig turistverksamhet i Strängnäs utan Greeter ska ses som ett komplement, vilket också Turistbyrån och Näringslivskontoret i kommunen gör. Ett gott samarbetsklimat har skapats.

– Det speciella med vår verksamhet är att vi inte tar grupper med fler än sex deltagare och vi frågar också besökarna vad det är de vill se av vår stad, berättar Lena Stensgård.

– Ofta vill man ju veta mer om Domkyrkan men där finns det så bra guider ändå så jag brukar rekommendera lite andra saker att se på orten. Men som sagt, det är besökarna själva som väljer.

Okej, då låtsas vi att jag är en besökare och jag vill uppleva Strängnäs som staden såg när de röda träbyggnaderna blomstrade. Är det möjligt?

– Absolut, säger Lena och så börjar vi gå.

Längs med Koppargränd, Kvarngatan och Trappgränd. Lena berättar om branden i Strängäs 1871 som ödelade nästan halva staden. Det blev också slutet för de röda trähusen och smala gränderna. Efter branden skulle byggnaderna uppföras i sten. Som Storgatan, som Lena kallar för bankgatan. Här låg, på den tiden, bankerna tätt. Och när man hade blivit nekad lån hos samtliga banker återstod bara Mellanbanken, som man sa i folkmun. Det vill säga ockraren.

Vi passerar Gropgården som är en av de äldsta byggnaderna i Strängnäs. I nummer fyra, strax intill bodde Guldsmeden Garnier. Han ligger begrav i Domkyrkan. Vi är framme vid Grassagården och slår oss ner för en fika.

– Här på Grassagården spelade förresten vår nye Biskop Johan Dalman Sankte Per när vi gjode en historisk rundvandring tidigare.

Lena pratar och berättar med stort engagemang. Inte en sekund blir det tråkigt. Tvärtom. Sedan frågar hon om jag har lust att träffa Bodil. Lena tycker att vi absolut måste kika in i hennes trädgård och ta en pratstund innan vi skiljs åt. Människorna i staden är ju minst lika betydelsefulla som byggnaderna – om inte viktigare.

Annons: