Sommar på sörmländska vägar

Textstorlek:
Annons:

Så har den sörmländska ålänningen varit åländsk sörmlänning i 10 dagar.

Det har varit härligt att se och uppleva hur sörmland levererar, trots att sommaren rent ut sagt bara är skit. Sorry, sommaren. Du vet att jag älskar dig, men i år är det kört. Jag känner mig sviken. Du får en ny chans nästa år. Om du vill att vi ska fortsätta vara kompisar tycker jag att du ska ta den. Annars är det slut.

Men Sörmland är lika vacker som vanligt, även under regntunga skyar och kyliga vindar. Jag for runt på vägarna med husvagn och familj och njöt av att vara ”hemma”. Vi kom med sena båten till Kapellskär och tänkte hitta nånstans att sova första natten på nån liten skogsväg i närheten av Järna. Sen kom vi på att det kunde vara skönt med toalett i närheten och funderade ett slag på den lokala campingen. Det kändes dock onödigt att betala för ett helt dygn när vi kom så sent och skulle vidare så tidigt. Vi kom då på att vi kunde stå på rastplatsen nedanför Statoilmacken. Sagt och gjort! Det vara bara det att vi inte såg att det var parkeringsförbud mellan klockan 02.00 och 05.00. På morgonen möttes jag av en liten gul remsa under vindrutetorkaren. 700 spänn. Det var dyrt bara för att få tillgång till skithus. Hade varit billigare på campingen i alla fall.

Nå, vår bil är ju åländskt skyltad, så det är inte säkert att de kan driva in boten. Vi tänkte betala, och ringde till och med för att kolla när det inte funkade så bra med överföringen, och fick då veta att de inte kunde ta emot utlandsinbetalningar på sitt konto. Vi fick rådet att åka hem och invänta betalningspåminnelsen. Om det inte kommer någon, fick vi skita gratis. Håll tummarna!

Vi körde sen vidare ner längs min kära gamla väg 57. I Flen blev det pannkakslunch hos morsan och sen övernattade vi hos brorsan vid Njushammar och paddlade kajak på Båven. Dagen efter for vi till vårt årliga familjeläger i Österåker och tillbringade en vecka där. Sedan vidare mot Eskilstuna och Sundbyholm, via Julita och Stora Sundby. Det blev också små utflykter som tog mig genom Marmorbyn, Katrineholm, Malmköping, Sparreholm och min ungdoms badplats på Orrhammar utanför Flen. Så nu har jag fått min välbehövliga dos av Sörmland. Nu överlever jag säkert vintern, trots att sommaren inte alls höll måttet. För visst är den väl slut nu – trots att den aldrig ens hann börja?

Och nu finns det kanske nån av er som undrar varför i herrans namn jag inte besökte Hälleforsnäs?!?! Då kan jag lugna er med att jag ska dit i slutet av augusti och spela in en ny platta med Mordhundarna i den skönt rockiga studion Torsbo Sound. För Inte glömmer jag väl Hälleforsnäs heller! Tokskallar.

Annons: