Flina Flen Barcelona

Textstorlek:
Annons:

 

En kylslagen spanjor på besök i Sverige i slutet av 1700-talet konstaterade att vårt land endast har två årstider: en vit och en grön vinter. Efter den så kallade sommaren 2015 är jag benägen att hålla med.

Min familjs desperata längtan efter sol förde oss därför mot sydligare breddgrader, närmare bestämt till Barcelona. Vi fick tag på en nyrenoverad lägenhet vid ett mysigt torg i stadens norra delar. Solvarma gatstenar värmde våra fötter långt efter mörkrets inbrott, och det ständiga sorlet från uteserveringarna läkte skadorna efter en hel sommars lyssnande på spöregn. Underbart!

Ganska snart insåg vi dock att vår närvaro inte var helt oproblematisk. Radikala grupper ur lokalbefolkningen hade klistrat upp anslag med ett beskt budskap till alla turister: ”Snälla, sluta åka hit – vi pallar inte mer!” I Barcelona finns nämligen en utbredd oro för att den genuina katalanska kulturen är på väg att gå förlorad, när stan invaderas av en välbärgad medelklass från Europa, USA och Japan. ”Vi matar er, ser till att ni blir fulla och torkar sedan ert piss från gatorna” fortsatte meddelandet. “Hotellkedjor köper upp våra hus och pressar priserna så att riktiga Barcelonabor tvingas flytta.”

Vi kände oss onekligen lite träffade. Även om vi inte höll med om allt, så var hälsningen från den arga lokalbefolkningen en påminnelse om att även till synes harmlösa val kan få oanade konsekvenser. Den marknad som skänker vissa grupper frihet innebär samtidigt ofrihet för andra.

Där turismen drar fram som mest intensivt utplånas kulturella särdrag, originalen låses in på muséer och konversationerna förs till slut enbart på taskig engelska och tyska. Kvar blir något slags problemfri resort med AC, wifi, designbutiker, billig alkohol och alla bekvämligheter som den vita sollapande turistarmén kräver.

Men i Sörmland är vi inte rädda för att sälja oss. Tvärtom! Alla kommuner bara skriker ut sin längtan efter fler turister. Men den där riktiga boomen tycks ändå utebli. Ingen köper riktigt Flen, Vingåker eller Gnesta, trots ständig realisation, glada slogans och kommunala turistbyråer.

Vi som bor i Flen behöver inte försvara vår genuina, lokala identitet. Ingen vill ha den. Vi slipper torka tyskt turistkiss och glassplitter från ölpavor från gatorna. Det lilla som ändå drabbar oss sköljs genast bort av strida regnskurar. Dessutom är det så jäkla kallt att vi klarar oss utan AC. Barcelonaborna har all anledning att vara avundsjuka.

Johan Eriksson

Annons: