Buchts bevisbörda

Textstorlek:
Annons:

 

Landsbygdsministern Sven-Erik Bucht (S) inbjöds av bondefacket LRF till ett krismöte i förra veckan om den akuta situationen för Sveriges mjölkproducenter.

Men han kom inte.

Han hade väl inget att komma med, kantänka.

Frågan är om han dyker upp nu på måndag på det möte med riksdagens miljö- och jordbruksutskott som utskottets vice ordförande, Kristina Yngwe (C), inbjudit honom till. Om han inte ger sig till känna då heller kan man nog tycka att han allvarligt har åsidosatt sin plikt som politiskt huvudansvarig för det svenska jordbrukets – och landsbygdens – väl och ve.

Två nya förslag för att motverka krisen har ministern nu fått att ta ställning till:

Det första kommer från företrädaren i ämbetet, Eskil Erlandsson (C). Han vill att EU på sitt jordbruksministermöte den 7 september beslutar om att tillfälligt höja unionens interventionspris på mjölkpulver och smör, för att på så sätt trycka upp marknadspriserna och ge bönderna en snabb lindring.

Det andra förslaget kommer från den nyss nämnda Kristina Yngwe. Hon vill att mjölkbönderna ska få skjuta upp inbetalningen av två månaders preliminärskatt och arbetsgivaravgifter i ett år.

Sven-Erik Bucht är tveksam till båda förslagen, särskilt det sistnämnda. Bucht är ofta tveksam till sådant som han själv inte föreslår. Och det som han själv råkar föreslå, nu senast att konsumenterna ska köpa mer svensk mjölk, ost och yoghurt, är vare sig särskilt originellt eller påtagligt verksamt som akut krismedikament. En stor del av den svenska mjölken exporteras nämligen just som pulver, och att särskilja det svenska i sammansatta varor som ost och yoghurt, där mjölkråvaran ofta kommer från olika länder, är minst sagt svårt för oss som handlar i butikerna.

Buchts hittills mest profilerade krisförslag, vårbudgetens 500 miljoner till kreditgarantier för mjölkbönder, är välment och säkert bra, men bara kortsiktigt. Att teckna nya krediter, om än statligt garanterade, är knappast vad skuld- och förlusttyngda mjölkproducenter önskar sig mest av allt. Yngwes förslag om skatteuppskov har ju också karaktären av ett lån, eftersom skatterna till slut måste betalas.

Viktigast är i stället att göra sådant som ger långvarig effekt, som till exempel LRF:s förslag att staten fullt ut ska kompensera bönderna för de merkostnader som betestvång och andra miljö- eller djurskyddskrav medför. Det är i förmågan att hitta den typen av lösningar som Sven-Erik Bucht kan bevisa att han inte är en fortsatt dålig landsbygdsminister.

Annons: