Vad dog man av förr?

Textstorlek:
Annons:

Ängelns hörsal var helt fullsatt när pensionerade apotekaren Leif Eriksson från Norrköping gästade Katrineholm-Stora Malms hembygdsförening och KVF Släktforskarförening. Ämnet för kvällen var sjukdomar i äldre tid och vad man dog av förr. Det blev en revy över historiens alla otäcka farsoter och epidemier, alltifrån digerdöden till dagens influensor – allt elegant och till och med roligt framfört trots de sorgliga sammanhangen.

Dagens medicinska kunskaper om smittoförlopp och moderna läkemedel har naturligtvis helt förändrat bilden. Flera av de farsoter som skördade miljontals liv är idag antingen borta, under kontroll eller relativt enkla att bota. Då för tiden var sammanhangen helt okända och sjukdomarna var ett Guds straff till människorna.
Pesten på 1300-talet, det vill säga digerdöden eller svarta döden, orsakades av en bakterie som överfördes från råttor till människor av loppor. Hälften av Europas befolkning dog. Dagens antibiotika och hygien hade ganska enkelt kunnat bota denna pest.

Detsamma gäller koleran som kom i vågor under 1800-talet. En förklaring var att vanliga dass började ersättas av vattenklosetter med helt okontrollerade avlopp. Kolerans tarmbakterier fick snabb spridning och orsakade häftiga diarréer, uttorkning och död. Många berättelser finns om hur nattens döda varje morgon samlades upp och kördes till kolerakyrkogårdarna. Rent vatten och rikligt vätsketillskott hade enkelt kunnat rädda de drabbade. Om du måste välja mellan ”pest eller kolera” är det därför alltid bättre att ta koleran!

Cirka 60 miljoner européer dog under 1700-talet i smittkoppor. Smittkoppor orsakas av virus med otäcka utslag och våldsam influensa som följd. Tidiga observationer av sambandet mellan kokoppor och smittkoppor ledde redan under 1700-talet till upptäckten av immunitet och utveckling av viss vaccinering (skyddsympning). Man såg att mjölkerskor sällan smittades och om man tog innehåll från kokoppor och gned in i sår utvecklades ofta immunitet. Catharina Charlotta de Geer fick en medalj för att hon redan 1754 lät skyddsympa sina fyra barn. Hon var först och visade vägen för andra. Vaccineringar tog fart och smittkoppor minskade dramatiskt i början av 1800-talet.

En sorgligare historia från tidigt 1500-tal är att Cortez med sina spanska erövrare tog med sig smittkopporna till Sydamerikas helt oskyddade indianer där sjukdomen snabbt fick ett förödande förlopp. Sen tog spanjorerna med sig syfilis – ”fransosen” – tillbaka till Europa!

Spanska sjukan var en aggressiv influensa.

Annons: