Marit Dravnieks hade dukat upp ett digert svampbord när hembygdsföreningen hade möte med tema svamp i lördags. Som svampkonsulent håller man föredrag, som Marit gjorde här i Österåker, ordnar kurser eller utflykter med mera. Vi fick så att säga svampens historia med de första anteckningarna att hovet ätit svamp år 1663. I allmänhet blev svampen mera vanlig som maträtt på 1800-talet och då hade ju Karl-Johan ett visst inflytande. De första svampböckerna kom 1870-80 talet.

Det finns över 100 000 kända svamparter, cirka 12 000 här i norden. Världens största svamp lär väga 100 ton och vara i storlek som 30 fotbollsplaner. Den dyraste svampen finns också här i Sverige, Goliatsmusseronen, som kostar 10 000 kronor kilot i Japan. Den plockar man med vita vantar.

Här på bordet låg väl ett trettiotal olika sorter som plockats runt Fagermon i Österåker. Som så många andra hade nog de flesta besökarna kunskap om så där fem, sex sorter och dom håller man sig till. Vissa svampar ska man undvika, om man inte är väldigt duktig, eftersom de lätt förväxlas med giftiga sorter. Annars går det ju att testa på tungspetsen. Svider det då till är de förmodligen heller inte så goda, även om de inte är giftiga. Man kan gott utöka sin kunskap om svamp med de bra svampböcker som finns och så kan man prova någon ny sort varje år.

I Österåker var det på lördagen flera aktiviteter så det kom väl inte så många som hembygdsföreningen hade hoppats på. Men de som kom, nära trettio, fick en gedigen genomgång om olika svampar. Till eftermiddagskaffet serverades dock äppelkaka.

På bilden: Marit, Solveig och stolt fjällskivling