Remmalag i Österåkersbygd

Textstorlek:

Det var trettio förväntansfulla resenärer som äntrade tre vagnar dragna av fyra hästkrafter. Lena och Göran Olsson från Bia hade ordnat allt det praktiska. Hästar, vagnar och mat till både folk och djur. Färden började vid klockstapeln vid Österåkers kyrka, fortsatte genom Säby till Askö. Där berättade hembygdsföreningens representant lite om järngruvorna som omnämns redan från 1500-talet, men som hade sin storhetstid runt andra världskriget. Den vattenfyllda gruvan är ca 100 meter djup och har över en kilometer orter. Färden gick vidare mot Forsby. Vid kyrkhagen finns berättelser om spökryttare under mörka fordomsnätter, men nu passerades platsen i lugn och ro. Men så var det också ljusan dag och ett strålande vackert och varmt väder. Vid Kalkugnstorp besågs resterna av den gamla brännugnen. Där fick remmalaget också göra en ändring i programmet. Tanken var att fortsätta mot Kalkbrottsutsikten men övningar på skjutbanan strax intill gjorde hästarna lite osäkra. Nu blev det i stället matuppehåll vid det idylliska Kalkugnstorp där de sommarboende vänligt tog emot de oväntade besökarna.

Skogstorpabyn med de prydliga små stugorna som ligger som ett pärlband vid landsvägen passerades också mot resans sista stopp i närheten av Tallsätter. I skogen västerut ligger Lomsjön och den gamla torvmossen. Det var Läppekungen Erik Eriksson som startade torvströfabriken runt 1910. Österåkers första och enda? järnväg byggdes, en några hundra meter lång bana där vagnarna drogs av mänskliga hästkrafter. Runt 1950 upphörde torvfabrikationen och idag används torven som jordförbättring vid närliggande grustag. Färden hemåt igen gick bland annat förbi hembygdsföreningens skolmuseum i Tallsätter. Lite Österåkershistorik, god mat och ett behagligt lungt tempo gladde deltagarna och så det fina vädret förståss.

Arne Westberg