Rätt att kränka?

Textstorlek:

I yttranderättighetens namn tycks skribenter, konstnärer och många andra att de har rätt att kränka människor på alla möjliga sätt. Människors integritet, deras tro och allt vad de håller för heligt tillåter sig en del att trampa på, kränka och förlöjliga.

Yttrandefriheten är något vi ska värna om. Den är en av grundbultarna i den demokratiska värld våra förfäder har kämpat för och ibland fått offra liv och egendom för. Både män och kvinnor har gjort allt vad de kunnat för att tillkämpa oss denna rättighet. Låt oss då använda den på ett ansvarsfullt sätt! Det är ingen självklarhet att vi får behålla denna rättighet, men den kan lätt förloras om den används oansvarigt.

Nu menar jag inte att vi ska ägna oss åt självcensur. Vi bör emellertid ha klart för oss syftet med det som vi skriver eller ritar, satir, kritik, karikatyr, etc. Att utnyttja bilder och texter för att kritisera maktens folk och avarter i samhället, är en självklarhet. Att på samma sätt göra människor illa för hur de ser ut, vad de tror på eller vad de håller för heligt, det är att ge sig själv översittarmaktens rättigheter, att förakta andras tro och åsikter. Brist på respekt och hänsyn, det är vad det är.

Hur kränkt och ledsen jag än blir, ger det mig ändock ingen rätt att tillgripa våld. De våldshandlingar vi sett och ser i Paris, Syrien, Stockholm, Malmö, Nigeria, Saudiarabien och på många håll i världen, är förskräckande. Att ge dem religiösa förtecken är bara ett sätt att försöka rättfärdiga våldet har inget berättigande i våra religioner.

Låt oss tillsammans bedja för fred och försoning oavsett vilken religion vi har.