Oförmågan till objektivitet

Textstorlek:

Jag hörde en historia häromdagen om ett placeboexperiment. Ett läkemedelsföretag hade gett ett antal läkare två olika sorters medicin och informerat att den ena medicinen var riktig och den andra var placebo. Efter en tid samlade läkemedelsföretaget läkarna och hörde sig för om resultatet. De patienter som hade fått ”den riktiga” medicinen hade utan undantag tillfrisknat bättre än de som fått placebo. Läkemedelsföretaget meddelade då att båda medicinerna var placebo.

Vad kan vi lära oss av den här lilla historien? Rimligtvis borde poliser som skulle kunna bilda sig en uppfattning om den misstänkte är skyldig eller ej, aldrig få ha ett förhör, eftersom det då kommer vinklas åt det ena eller det andra hållet. Vill man att en kvinnlig artist ska slå igenom, så gör man henne sexig och har på så sätt vunnit en stor del av halva publiken; mannen som styrs av sexuell subjektivitet. Vi bryr oss så vansinnigt mycket om hur människor är – och därför, naturligtvis, om hur vi själva är. Tänk hur mycket energi som skulle bli över om vi bara kunde lägga allt det där åt sidan en stund. But, then again, det kanske är det som gör oss till människor?