Näshultadagen började och slutade med en landshövding

Mitt Sörmland - Landshövding Liselott Hagberg invigningstalarLandshövding Liselott Hagberg invigningstalar medan scoutmedlemmarna väntar på att få hissa flaggan. Foto: CG Eriksson
Textstorlek:

Då man är på väg till Näshultagården andra lördagen i augusti, och på alla flaggstänger i socknen kan se den röd/gul/blå sockenflaggan hissad, förstår man att något särskilt är på gång. Det är nämligen årets Näshultadag som skall gå av stapeln.

Det har blivit lite av tradition att då en ny landshövding tillträtt skall denne bli invigningstalare på Näshultadagen. Vår nya landshövding Liselott Hagberg var inget undantag utan blev den femte i ordningen bland länets hövdingar. Det var den 27:de Näshultadagen som hon efter sitt tal förklarade invigd.

I vanlig ordning hade ett stort antal hantverkare/försäljare samlats för att sälja och visa sin tillverkning. Uppvisning med vallhund från Säby i Österåker, repslageri från Svärta hembygdsförening, musik av Eskilstuna skyttemusikkår, kaninhoppning, agility, dansuppvisning, barntivoli samt Näshultas egen brandkår var några av dagens aktiviteter.

Vid 12-tiden kunde drygt 500 bilar räknas in på parkeringarna och många var de ”hemvändare” som denna dag letat sig till Näshultagården. Medlemmar från bland annat Luleå, Stockholm, Nynäshamn, Södertälje, Nyköping, Uppsala och Skultuna träffades här tillsammans med släktingar och bekanta från socknen. I slutet av dagen kunde även förra landshövdingen Bo Könberg med frun Anita räknas in i den stora besöksskaran på över två tusen personer. Anita Könbergs mormor kom från Näshulta och Anita är en av hembygdsföreningens cirka 850 medlemmar. På Näshultadagen utökades medlemsantalet med 15 nya medlemmar.

En annan besökare var undertecknads klasskamrat, som under skoltiden bodde vid Österby. Vi hade inte setts på 58 år, men då han kikade in i dörren vid hembygdsföreningens torpinventering såg jag direkt: ”Den personen känner jag”. Jag sa, ”Du måste heta Gunnar och vi var klasskamrater och du bodde vid Österby”. Därefter blev det några intressanta minuter att tillsammans titta på de gamla skolkorten. På dem kunde vi hitta många skolkamrater, som även fanns på plats denna dag. Det är bland annat sådana höjdpunkter och överraskningar man ser fram emot en sådan här ”återvändardag”.