Näshultabor på Hälleforsnäsvandring

Mitt Sörmland - Näshultabor på HälleforsnäsvandringDet gamla kolhuset, där man numera kan gå på teater. Foto: CG. Eriksson
Textstorlek:
Annons:

Den årliga försommarutflykten, som hembygdsföreningen i Näshulta gör till någon angränsande socken eller samhälle, ställdes i år till Hälleforsnäs och rörde sig i synnerhet kring brukets dåtid och nutid. En skicklig guide hade vi genom Gjuterimuseet fått i Lennart Cederberg, boende i Hälleforsnäs sedan tio år tillbaka. Han var väl påläst och visade ett stort intresse för bruket, byggnationen runtomkring samt hade även ett stort natur- och kulturintresse.

Rundvandringen började vid den gamla vaktlokalen, där alla anställda skulle passera in och ut. På brukets storhetstid på 1960 talet var det drygt 1000 anställda.1997 lades bruket ner helt.

Vandringen fortsatte uppför Gjuteribacken till ”torget”, där den forna stallbyggnaden ”hästskon” är belägen, men som senare ombyggdes till ungkarlsbostäder. Till skillnad från många andra bruk fick Hälleforsnäs aldrig några långa arbetarlängor. Anledningen tros vara att många av de anställda bodde runtom i bygden, där de hade sitt torp men sedan även jobbade på bruket.

Vi gick vidare förbi disponentvillan och fram till stora huset, eller herrgården som det kallades, med sina drygt 20 rum och fin utsikt mot Brukssjön. Stora huset fick en stor upprustning i mitten av 1850-talet efter ritning av den kände arkitekten Johan Fredrik Åbom, vilken även har ritat bland annat Fjällskäfte säteri, gamla riksdagshuset och Berns salonger.

Efter en bit på den gamla järnvägsbanken styrde vi in på delar av Sörmlandsleden, som också går runt Brukssjön. Denna del av leden är så påkostad att den även är tillgänglig för rullstolsbundna besökare. Därefter besöktes Kruttornet, som av namnet talar om sitt användande. Däremot var samlingen mera tveksam till om provskjutning av kanoner skulle ha skett från just denna plats. Ett riktigt kulturminne var i alla fall byggnaden med sina murade väggar av glänsande slaggprodukter.

Efter att åter ha kommit in i bebyggelsen kom vi till platsen där den rivna folkets park hade legat till mitten av 1960-talet, på en härlig kulle intill Brukssjön. Även detta ett kulturminne, som nu endast kan beskådas på gamla foton.

Rundvandringen avslutades på fabriksområdet vid det gamla kolhuset från tidigt 1800-tal. Dess fribärande tak var nog så sevärt och att byggnadskunnandet var stort redan då kan man inte ta miste på. En lyckad halvdag i Hälleforsnäs slutade i de båda museerna, Gjuterimuseet och Bandymuseet, som båda påminner om arbets- och fritidslivet i en typisk svensk bruksort på 1900-talet och tidigare.

Annons: