I söndags var det dags för höstens rundvandring på Gripsholm med Åke Livstedt, mannen som är den ende nu eller någonsin levande som hållit varje föremål på slottet i sin hand! Det berättade han att han ”tvingades” göra när han var ansvarig för den stora inventering som skedde för ett antal decennier sedan.
Bie Seipel och jag bjöd våren 2009 in ett antal vänner och bekanta till en rundvandring med Åke. Vi började på 1700-talet. Men det blev fler uppskattade vandringar och som ringar på vattnet anslöt sig fler intresserade ”vandrare” hela tiden. Senast nu i höstmörkret och då koncentrerat kring Fredrik Lilljekvists stora restauration på 1890-talet då slottet enligt malicen gjordes ”aendnu gamblare”!
Vi samlades på yttre borggården där Åke inledde med att berätta om de förändringar som skedde av slottets exteriör vid restaurationen. Åke menade att ingen annan renovering, vare sig förr eller senare har varit så väl förberedd och genomtänkt som Lilljekvists.
Gripsholm hade ju fram till Carl XVs tid fungerat som ett kungligt sommar- och jaktslott. Som sådant hade det utvecklats organiskt efter varje generations behov och moden. Men nu ville man istället göra slottet till ett historiskt panorama. Turismen hade börjat växa fram och de kungliga behoven av slottet minska. Här skulle Sveriges historia visas fram.
Men man kan inte endast tala om Lilljekvists renovering utan att också beröra tidigare och senare förändringar. På 50-talet gjordes en ny, men långt ifrån lika genomtänkt renovering, som avlägsnade delar av Lilljekvists åtgärder därför att det antikvariska modet förändrats. T.ex. ansåg man Lilljekvists vitkalkning av inre borggårdens väggar som ohistorisk och knackade helt sonika bort den. Men som Åke påpekade: aldrig någonsin hade man på den tiden avsett att lämna tegel synligt. Att putsa teglet var ett sätt att skydda och förlänga dess liv. Samtidigt gav det ljus åt den annars så mörka inre borggården.
Åkes kunnande om slottet och dess historia är oöverträffat och hans förmåga att förmedla detta kunnande till oss andäktigt lyssnande medvandrare är lysande.
Eftermiddagsvandringen avslutades med en god måltid i Kronköket.
Nästa år är det 25 år sedan det stora 450-årsjubileet på slottet som med andra ord fyller 475 år. Vi kommer att uppmärksamma detta med ytterligare visningar med Åke. Dels om bordsdukningar genom århundradena och dels om slottet på 1900-talet.
