Rubriken kan förleda läsaren att tro att det handlar om en utflykt till fjärran orter när det istället handlar om en resa i tiden. Vid biljarden i Augustenbad, alias Bie brunn, tog Ingrid Pettersson emot de tillresta Julitaborna. Hon ledde oss sedan runt i den miljö som skildras i Anneli Jordals aktuella och lovprisade roman, ”Augustenbad en sommar”. Här gäller det att släppa loss sin fantasi, för av alla de imponerande byggnader som en gång utgjorde den berömda kuranstalten återstår bara en spillra. Ingrid fick besökarna att för sin inre syn se såväl husen som människorna i och kring Brunnsparken. Vem ville inte ha sett den nakne fanjunkaren som flydde från den iskalla inpackningen?
Vid lusthuset Flugmötet vände turen tillbaka mot Socitén och Lycksalighetens ö. Där trakterades besökarna på det en gång så hälsobringande vattnet.

På bilden får Håkan Pettersson en stärkande mugg brunnsvatten medan guiden Ingrid bjuder på pepparkakor. Ett obligatoriskt tillbehör för att dölja järnsmaken på vattnet.

Resan fortsatte sedan norr ut till Flodas gruvdistrikt, Hvalfalla. Vid den mest tillgängliga av dessa gruvor, Lorenzberg, kunde det efterlängtade kaffet avnjutas i solskenet. För att förstå platsens historia hade dess utforskare Börje Johansson Katrineholm, lämnat skickat med en rad uppgifter som bl a berättade om hur vallonen Albin Noy på 1650-talet upptäckte fyndigheten och så småningom startade bruket i Hälleforsnäs, dit malmen fraktades. Man förskräcks över de extrema förhållanden som rådde vid den tidens malmbrytning, att med eld och vatten få loss malmen, att på långa stegar med korg på ryggen få upp den till markplanet, att ständigt hålla gruvan fri från vatten och med oxkärror frakta malmen genom mer eller mindre obanad terräng de dryga två milen till bruket. Processen krävde också mycket träkol vilket var flaskhalsen i näringen. När landskapet stod kalhugget fick verksamheten ligga nere till dess skogen åter var mogen för skörd.
Stärkta till såväl kroppen som anden återvände de drygt 20 deltagarna till hemsocknen, inte så lite imponerade av vad grannen Floda hade att erbjuda.