Lunda hbf:s nostalgikväll vid Nunnebanan i Virå

Textstorlek:

Måndagen den 25 maj samlades ett 20-tal deltagare i Virå f.d. Stationsområde.
Rolf Ingvaldsson tog emot vid vändskivan för Nunnebanan i Virå med varm korv och bröd som avnjöts i den lummiga grönskan.
Rolf berättade om nunnefjärilens härjningar i Kolmården och om AB Stavsjö Järnväg. Under åren 1898–1902 uppstod stora skador på ungefär 3000 hektar granskog. Träd måste snabbt avverkas och för att transporteras till sågverk för upparbetning. För att snabbt få ut timret ur skogen projekterades en smalspårig järnväg från Virå till Sandvik vid Bråviken för vidare transport av timret för upparbetning.
Stavsjö järnväg, även känd som ”Nunnebanan”, mellan Sandvik vid Bråviken och Virå är idag en cykel och vandringsled.
Den 30 november 1899 beviljade Kungl.Maj:t koncession för en järnväg och AB Stavsjö Järnväg invigdes 1902. Banan var projekterad för el-drift men man blivit osäker på om el-loken skulle orka med den hårda trafiken på den branta banan så 1901 i februari söktes konstitution för trafik med ånglok. Spårvidden var 600 mm, smalspår, största lutning 40 promille, tågets största tillåtna hastighet 25 km/h, banan var belagts med stålräls som hade en vikt på 17 respektive 14,2 kilo per meter.
Banan trafikerades även med persontrafik som mest var det 20 000 resande på ett år där även en ombyggd lastbil användes för persontrafik.
Det fanns även planer på att förlänga banan till Katrineholm.
En svindlande tanke att resa med tåg från Katrineholm/Stavsjö för att sedan åka smalspår med ånglok till Kolmårdens djurpark men Stavsjö Järnväg lades ner 1939.