Gökotta vid Kalkbrottsutsikten i Österåker

Textstorlek:
Annons:

Vid utsiktsplatsen är det normalt en strålande utsikt över kalkbrottet, Öljaren och även Hjälmaren. Men just denna morgon var det lite disigt och duggregn så till och med göken hade sovmorgon. Men det hade inte de 25-tal morgonpigga gökottedeltagarna tagit. Tvärtemot, stämningen var på topp när kantor Anneth på sitt bälgaspel inledde med psalmen ”Den blida vår är inne”. Kalle präst, församlingen egen själasörjare ledde morgonandakten. Han berättade att han tjänstgjort i tre församlingar där kalklinbanan gått genom. Nu var han och alla vi andra vid själva ursprunget och begynnelsen, nämligen Forsby kalkbrott. Arne från Österåkers hembygdsförening berättade om historiken där den första kända skriften faktiskt är ett brev från hustrun Catharina Wallenstedt till sin man Edvard Ehrensteen, ägare till Forsby. Hon skriver i sitt brev från den 26 februari 1674:
”Jag har skrivit förr till min allra käraste herre om den marmor som här finnes. När jag reser till Stockholm skall jag taga prov och visa. Det hålles här för underligt och otroligt, efter han nyss är uppfunnen. Som man sagt mig på riddarhuset, så är kalksten detsamma, och min allra käraste herre vet väl vad myckenhet här finnes av den”.
Fram till 1939 kan man säga att kalken bröts till husbehov. På Forsby fanns ett torp, Kalkugnstorp, med brännugnar som förädlade kalken. Men från 1939 tog det fart då Skånska Cement AB köper marken och påbörjar brytning. Linbanan byggs 1939-41.
Nu är det andra tider – kalken bryts visserligen fortfarande – men linbanan, som användes fram till 1997 är nu under avveckling och till stora delar riven. I bästa fall kan vi hoppas på någon form av museum för att minnas.
Men det bästa återstod denna något kyliga morgon. Kaffekorgarna kom fram, leenden spreds – det är faktiskt skönt att komma igång riktigt tidigt så här på morgonen.

Annons: