Janne Schaffer berättade vid sin, Björn J:son Lindhs och Stefan Blomqvists konsert på onsdagen att han just får sina memoarer spökskrivna. På tiden! Det han inte varit med om i det svenska musikundrets vagga och utveckling är inte värt att notera! Allt från just Ted Gärdestad som i sin tur ledde till utvecklingen av ABBA o.s.v.

Vi fick också veta lite från den nya Lasse Åberg-filmen inklusive musikaliska inblickar.

De tre musikanterna framställer sig som likvärdiga i annonser och på affischer, men utan tvekan är det Janne Schaffer som dominerar scenen.

Janne spelar omväxlande på elektrisk och akustisk gitarr (även om också den akustiska är uppkopplad!) och vi får såväl jazz, som rock och visa.

Bakom var sin klaviatur på ömse sidor om Schaffer, döljer sig Björn J:son Lindh resp. Stefan Blomqvist.

Lindh poppar då och då upp bakom sitt notställ och exekverar briljanta flöjttoner på antingen liten inkaflöjt eller en vanlig tvärdito. Han är en oerhört njutbar musikant och kompositör och vi får också höra två av hans kompositioner: ”Brusa högre lilla å” och ”Härifrån till evigheten”. Dessa båda borde finnas med på Svenska folkets musikkanoniska lista. Mera Lindh!

Här har vi tre eminenta musiker. Två av dem i vart fall, måste räknas till våra främsta. De gör en scenshow med utmärkt musik och de har alla möjliga förutsättningar att klara detta med sina respektive instrument.

VARFÖR HAR MAN DÅ KLÄMT IN EN LÅGBUDGETTRUMMASKIN?????

Den störde hela bilden! Såväl av framträdandet som musikaliskt. Om man nu vill förhöja tempot med trummor – varför inte kosta på sig en verklig trumslagare IRL? Vi har många sådana! Som kunde följa musikaliskt och inte bara mekaniskt förinställt!

Ska jag uttala någon preferens för de båda grupperna, så måste det bli till fördel för Jojje Wadenius och Trio X. Här fanns omedelbarheten och det som brukar känneteckna just jazzen – det spontana samspelet i nuet – och de verkliga instrumenten.

Att inte kunna avgöra vem av de två vid klaviaturerna som spelar vad eller ens om det är Janne eller datorn som producerar gitarrljudet ibland, är dystert. Inte ens när Schaffer spelar sin akustiska gitarr hör man att tonen kommer från den, utan den hörs ifrån den stora centralt placerade högtalaren ur vilket det samfällda ljudet kommer. Ur den synpunkten kunde vi suttit hemma vid våra högtalare. Trist på så goda ärter!