Gamla släktgårdar målet för årets vårvandring

Mitt Sörmland - VårvandringSonja Pettersson berättar barndomsminnen för Einar Karlsson, Lars Johansson, Tomas Andersson och Sten-Åke Olsson utanför den gamla parstugan.
Textstorlek:
Annons:

Näshulta hembygdsförening hade gården Rotarbol som samlingsplats för årets vårvandring. Carina och Håkan Andersson tog emot oss och berättade att de var fjärde generationen i samma släkt, som rådde om och brukade gården. Stora förändringar har skett sedan 1921 då det började med Håkans morfars far. Det traditionella jordbruket har mer och mer fått stå tillbaka för numera satsande turistnäring. Vid Rotarbol kan man ”bo på lantgård”, ha firmafest, barnkalas, eller bara träffas och ha en femkamp vid den vackert anlagda sjön. Mycket djur finns fortfarande, dock inga mjölkkor.

Claes-Göran Eriksson berättade därefter om dåtiden. Rotarbol omnämns först år 1526, som mindre torp under Näsna. Därefter dröjer det till senare delen av 1600-talet då indelningsverket införs, innan man hör något om Rotarbol, som då blir officersboställe (militieboställe) under en 200-årsperiod. Ända till 1901 då det friköps från Kronan. Första ägare blir då Johan Ericsson, som bott där sedan 1885, som distinktionskorpral, och den sista officeren där. 1907 säljs gården till sonen Oskar och hustrun ”Knutstorps-Anna”. Oskar dör i blodförgiftning endast 47 år gammal 1920. Anna flyttar då till granntorpet Knutstorp, som inköpts 1912, med tre minderåriga barn. Då köper Claes och Anna Pettersson Rotarbol.

Vid Rotarbol föddes 1731 Näshultas mest kända person vetenskapsmannen, forskaren och professorn Jacob Jonas Björnståhl, som var son till en fänrik, som då bodde där. Den unga pojken var väldigt begåvad och som 13-åring gick han de sex milen till Strängnäs där han träffade biskopen och en rektor och fick börja studera. Under sina många resor i Sydeuropa blev han sjuk och dog redan 1779. En minnestavla över hans födelse finns på husväggen vid Rotarbol sedan 1961. En minnessten över honom restes vid Näshulta Kommunalhus 1949.

Vandringen fortsatte och efter fikapaus vid den anlagda sjön kom vi till Fridhem, som uppfördes 1871 av en sergeant Hertzman, som bostad för pensionerade officerare. Dit flyttade också Johan Ericsson och bodde till sin död 1925. Han hade då varit änkeman sedan 1914.

Strax innan Fridhem kunde vi dricka det klara och kalla vattnet från ”Föryngringens källa”. Av namnet att döma var det inte många som ville missa detta tillfälle.

Nästa stopp blev Ryttersberg, där Lena och Tommy Johansson berättade om personer, som bott där och hur det varit ett torpställe under pastoratet till 1991 då de köpte det, som hästställe. Lenas pappa och farfar har varit tidigare brukare.

Därefter kom vi till vandringens slutmål – Östertorp (Östtorp). En av de nya ägarna – Tomas Andersson – visade oss den gamla parstugan från 1620, där familjen Knut och Anna Pettersson med 11 barn bodde fram till 1949 då nya boningshuset var inflyttningsklart. Stugan genomgår nu en storrenovering. Sonja Pettersson, som på 1940-talet bodde granne med Östtorp, minns sina skolkamrater där samt de julgransplundringar hon varit på. Det hon särskilt minns var hur rent och snyggt det var trots den stora familjen. Även här har det varit tre generationer i samma släkt.

De 45 vårvandrarna vände åter mot Rotarbol efter att ha fått höra lite mera näshultahistoria och vid sjön kunde man avsluta med en härlig solnedgång

Annons: