Nu sitter den där igen! Omöjlig att bli av med! Sedan igår kväll maler den åter ständigt i huvud och öron och kommer ut som nynnande ljudyttringar genom munnen. Ljuder som väckarklocka i iphonen på morgonen, sätts på så fort tillfälle ges!
Vilken underbar låt det är!
”Brusa högre lilla å”! Hur kunde jag ha ”glömt” den!
Men efter gårdagens konsert i Lokomotivet Eskilstuna så sitter den där igen! Fast förankrad! Hur blir man av med ljuvligheten? Man vill ju trots allt då och då lyssna på något annat!
När den kom 1980 slog den sig ner i mitt hjärta direkt! En naturlyrisk, innerlig och på sitt sätt väldigt nationalromantisk melodi – nationalromantisk utan några negativa förtecken (tänk att man ska behöva skriva sådant nuförtiden!).
En meditativ omkullsparkare som ska avnjutas liggande på rygg i sommargräset med de lätta sommarmolnen glidande förbi och blåklinten vajande omkring!
Njut av den på YouTube! Eller i en spelare nära Dig!
