Att känna ”Lassie” eller inte...

I helgen var jag på Gotland med fotbollslaget som jag är engagerad i. Match på bortaplan mot FC Gute innebär en, för det mesta ganska trevlig utflykt på två dagar. Att bortamatchen dessutom gick i augusti var ju bra. Något år har vi åkt sent på hösten och då är inte Gotland, och överfarten dit, riktigt lika rolig som under sommaren.
Nåväl, vi packade in oss i två minibussar och åkte till Nynäshamn för överfärd till Visby. Resan gick utan mankemang och vi installerade oss på hotellet. På söndagen spelades matchen (som tyvärr blev en neslig uddamålsförlust) och direkt efter det att domaren blåst av skyndade vi oss till färjan för hemfärd. Väl i kön till färjan upptäckte en av de medföljande ledarna att han tyckte att han kände igen mannen i bilen bredvid oss i bilkön. Jag slängde ett getöga och mycket riktigt så var mannens ansikte välbekant. Härpå följde en diskussion om vem han var.

Vi var rörande överens om att mannen var eller hade varit politiker och minister och ganska snart kläcktes namnet: Allan nånting, finansminister. Återigen grubblades det men så var det någon av oss tre i bussens framsäte som kom på: Larsson.
Just det! Allan Larsson , finansminister 1990-91. Tog över efter Kjell-Olof Feldt med Ingvar Carlsson som chef. Lättnaden över att komma på vad han hette gjorde att jag dristade mig till att upplysa några av spelarna i bussen om vilken kändis vi hade bredvid oss. Dessa, runt 20 år unga män, såg ut som fågelholkar när Allan Larssons namn nämndens. Munnarna stängdes inte nämnvärt när Ingvar Carlssons namn flöt fram och inte blev det ens bättre när det späddes på med att det var Ingvar som efterträdde Olof Palme. Inte mycket mer reaktioner då heller.
Okey, vi kan konstatera att dessa historielösa ungdomars kunskaper inom den inhemska politiken är lika med noll. Dock ska de ha en eloge för att de kan citera långa stycken från TV-programmet Parlamentet, vet vem som gjorde 3-1-målet i första mötet mellan Villa och West Ham 2006, kan berätta vem BlondinBella dejtade förra helgen samt installera ”gratisappar” i ”I-phonen”. (Det senare är en teknisk term ni kan fråga någon 20-åring om...)
Lite beklämd över denna okunnighet om landets historia satt jag och funderade och mindes plötsligt en antites till denna ungdomliga ”ignorans”. Nämligen en god vän till mig som är fullständigt ointresserad av idrott men kan mycket annat om många andra ämnen. Denna person var en gång på en mässa då det kom fram en person och ”slog sig i slang” med min kompis. Personen i fråga berättade att han importerade varor och handlade en del med Kananda. Min vän frågade hur det kom sig och då sade denne något ärrige man att han hade bott en del år i detta land och skaffat sig bra kontakter. Min vän frågade då vad denn trevlige affärsman hette och han svarade glatt: Börje Salming.

Just i detta ögonblick drabbades min vän av en så kallad ”Lidnersk knäpp” och långt, långt ner i hans undermedvetna bubblade det upp en minnesbild av slitna samlarbilder från hockeyvärlden. Nötta bilder på tuffa killar med ärrade ansikten och på baksidan kunde man läsa om deras meriter, klubbtillhörigheter och annat nödvändigt. Min kompis hjärna spottade plötsligt upp en minnesbild av två leende ynglingar med samma efternamn och Brynäs svart-gula tröjor på överkroppen.
Han utbrast glatt och överraskat, eftersom han överraskat sig själv med att komma ihåg något från sportens värld:
– Åååh f-n! Börje Salming! Hur är det med Stig?

Denne  hedersman, med 16 år i NHL-laget Toronto Maple Leafs, tog detta med stoiskt lugn och kanske till och med glädje över att inte bli igenkänd och berättade glatt att storebror ”Stygga Stigge” numer bodde hemma i Kiruna etc.

Ingen ”Lassie” där heller alltså....

Mats Carlsson-Frölund