Om djuren vi älskar och äter

Tystberga
Sörmlands museums och Sörmlands Natur-bruks utställning Älskas ... ätas, har under sommaren funnits på Nynäs gård i Tystberga, i och utanför ladan. Där kommer den att stanna ett bra tag till  även om öppetiden begränsas till veckosluten från om med september.
Den här gången är utställningen större än tidigare för nu kompletteras de konstgjorda djuren  med gårdens riktiga, levande djur.
Att det är lite läskigt, med valpen och grisen i varsin hundkorg, tycker de flesta.  Den ena kommer att leva i många år och bli familjemedlem, för den andra väntar slakt. Det är en utställning avsedd att leda till  tankar och  diskussioner. 

Naturlig favorit på utställningen  är grisen Greta, som har en box inne i utställningslokalen men också kan gå ute i sin hage tillsammans med Wilgot.
Greta är en av Nynäs pighamgrisar och har allt som en lycklig gris kan önska sig i fråga om miljö och sysselsättning. Dessutom gillar hon att ryktas med diskborste. Så vill varje gris ha det.

 Det är en lekfull utställning om ett allvarligt ämne.
– Det är en del som säger att de vill bli vegetarianer när de ser den, berättar Petronella Nilsson som är en av utställningsvärdarna.
– Men sedan börjar de fundera på om det verkligen är ett så bra alternativ, och om det inte istället  borde  gå att påverka djurens liv så det blir så bra som möjligt.
Grisen Greta kommer att gå till slakt i oktober, för sådant är grisens öde, men då har hon haft ett bra grisliv.

Barn får  gärna röra och känna på allt i utställningen och de får klappa både de konstgjorda och de levande djuren.
Hos äldre,  mor- och farföräldrar,  väcks minnen från den  tiden hästen var lika viktig som traktorn,  korna gick på bete i skogen och de flesta hushåll på landet hade egna höns.
En farmor på besök med barnbarnet avböjer dock bestämt barnbarnets uppmaning att titta på råttorna fast de inte är äkta.
– Nej hu, sådana hade vi på logen när jag var barn, säger hon och vägrar och barnbarnet skrattar förtjust.

Många skyltar med korta texter informerar och ställer frågor. Ett exempel:
 Ibland blir djur osynliga. Så är det med hönsen. De fanns länge nära de flesta människor både ute och inne och till och med inne i stugan. I staden och på landet. Hos fattig och rik. Idag finns de flesta höns i stora hangare och ombyggda ladugårdar. Tusen och åter tusen värphönor som bara finns för att producera ägg. Dem ser vi inte. Vill vi se dem?

Varför kan vi  inte tänka oss äta nos eller akvariefisk, det kan man börja fundera på vid det makabert dukade bordet. Kött som kött? Eller? Och vill vi ha genmanipulerat kött?
För de riktigt små besökarna räcker det förmodligen bra med att känna igen kor, får,  grisar och höns.
Intresset är stort från alla åldar och under juli  kom 5.200 besökare berättar Petronella Nilsson.
 
Christina Burbeck