Sensationell liten fisk i 
Getebodabäcken
Fisken i den lilla bäcken kan inte motstå elektrisk ström utan simmar mot 
pluspolen som Nils Ljunggren håller ner i vattnet. När fisken kommer nära 
strömkällan blir den bedövad och fångas i håven. Leena Tuomola och Nils 
Ljunggren på länsstyrelsen ska elfiska i alla Sörmlands vattendrag för att 
kontrollera vad det finns för fisk, det är en del av EU:s vattendirektiv. När 
de elfiskade i Getebodabäcken i Julita fick de plötsligt upp grönlingen, en 
raritet bland mört och gädda. En liten fisk som trivs i syrerikt, strömmande 
vatten. Den var en delikatess för 300 år sedan men är idag sällsynt 
förekommande så här högt upp i Sverige. 
– En liten sensation, sa Stefan Lundberg på Naturhistoriska Riksmuseet.  
Grisigt behöver inte vara gräsligt

Grisen Greta kommer att ätas precis som alla andra grisar men medan hon rotar 
i halm och jord och tillsammans med griskompisen Wilbur  har hon ett angenämt 
liv. Utställningen Älskas … Ätas på Nynäs handlar inte bara om grisliv utan om 
alla husdjur på bondens gård, historiskt, i nutid och på våra tallrikar. En del av 
utställningen är rejält provocerande, som nos och akvariefisk på  tallrik eller en  
gris i den ena hundkorgen och en gullig valp i korgen intill. Tanken är att 
utställningen ska väcka diskussionslustan och funderingar kring vad vi äter, 
varför och hur maten har det medan den är i livet.  

En fasans vandring på Tullgarn

Blod, bölder och fladdermöss. Fladdermössen är äkta men blodet och bölderna 
tack och lov smink.  Tullgarnsällskapet  har samlat det mesta i gast- och 
gengångarväg och blandat med svensk historia till en riktig rysare. 
Vid första kostymrepetionen vägrade visserligen blodet att flyta vid något tillfälle 
och någon effekt uteblev när tekniken strejkade,  men skriken och skräcken var 
det sannerligen inget fel på.  
Dagar, kvällar och nätter har aktörerna tränat och tränat. Inte undra på att de 
är vita i sina ansikten och tomma i ögonen. ”Hemskt” bra har det blivit.

Skattjakt med GPS och satellit
Glöm det där med skattkartan som är bränd i kanten och illa åtgången. Den är 
så passé! Nu är det GPS och satelliter som gäller och skatten kallas cache. 
Geocaching heter leken, eller om man hellre ska kalla det för en sport, men det 
finns inga tävlingsmoment och inga kistor med guld. Nöjet är letandet, 
vandrandet, klurandet och att få anledning att besöka platser som man annars 
aldrig skulle hamnat på. Hemligt är det också, så bara medlemmar vet var man 
ska leta. Å andra sidan kostar det inget att bli en av dem. Vi följde med familjen 
Olsson från Katrineholm ut i skogen för att se hur moderna skattletare bär sig åt.

Att vårda ett kulturarv i hötider
Idag är det lika ovanligt att se höhässjor i landskapet som det var vanligt 
förr. Skulltorken har tagit över och vädret betyder inte längre lika mycket för 
att höet ska bli torrt. Fortfarande är det ändå många som vill lära sig 
konsten att hässja innan den försvinner helt. Därför bjöd länsstyrelsen in 
till kurs på Veckla gård i Vadsbro  och i sanningens namn så var många av 
deltagarna redan ganska kunniga.  Tydligen kan man ändå lära sig mera. 
Att hässja är en konst! Det gäller att veta när och hur det ska göras för att 
gräset ska bli det näringsrika hö som djuren behöver om vinter. För 
människorna är kaffestunden intill hässjan också ganska viktig.  

En salut av eleganta skyttar
Krutdoften hänger i luften när Eskilstuna & Carl Gustafs stads frivilliga 
skarpskytteförening lägger an de gamla Wredesgevären från 1860-talet och 
avfyrar en salut. Detta skedde i Malmköping i helgen när föreningen invigde 
Gammaldags Marknad med en tidsenlig hälsning. Sammanslutningen, som 
började som ett projekt i Eskilstuna vapenhistoriska förening, består av 
människor som har både historia och vapen som intresse. På söndag kan 
man se dem marschera i Eskilstuna och fira in nationaldagen med en rejäl 
skopa svartkrut.