”Låt det inte passera, det är allas ansvar”

Textstorlek:

Så var det dags igen. Knappt har vi män hunnit återhämta oss från #metoo, förrän vi återigen får stå till svars inför #brinnförjosefin. Reaktionerna hos mina medmän är de vanliga: En del lägger sig platt och säger att de skäms för att vara man, andra säger att det är ett mediadrev som uppmanar kvinnor till att hata män. Jag tycker att det är oansvariga och ynkliga reaktioner. Jag varken skäms för att vara man, eller tycker att det är ett hat-drev. Varför skulle jag skämmas för att vara man?
Det enda som skulle kunna få mig att skämmas vore om jag kände någon man som behandlade en medmänniska på det där sättet och inget gjorde för att stoppa det. För det är som vanligt tystnaden och låt-gå-mentaliteten som är den stora boven. Och där är vi alla skyldiga. Både kvinna och man. Låt inget sånt passera längre. Låt det inte bli som vanligt. Låt det inte bli det vanliga gamla: ”det där pratar vi inte om”, eller ”det är är deras privatliv”. För det är det inte. Det är allas ansvar! Jag såg dokumentären om Josefin Nilsson och sällan, eller aldrig har jag sett något som berört mig så illa.
Det var som om ett svart hål öppnade sig i mig. Bilden av den skalliga, nästan uppsvullna Josefin, som ändå sitter på scenen i sin svarta hatt och levererar med allt hon har kvar, är omöjlig att skaka av sig. Särskilt som man vet att hennes fysiska och psykiska nedbrytande är orsakat av en annan människa. En man. En man som som hon älskade och trodde hon kunde lita på. Jag grät av både av sorg och ilska.
Jag blir helt enkelt så jävla förbannad! Varför tror vi män att vi har rätten att äga en annan människa och använda henne till att få utlopp för våra egna tillkortakommanden och mindervärdighetskänslor? Med vilken rätt slår vi på henne och kallar henne för alla möjliga hemska saker? Med. Vilken. Rätt? Jo, det handlar i botten om ett socialt och nedärvt beteendemönster som vi måste bryta. Och det måste vi göra tillsammans. Både kvinna och man. Men det är mönster som är svåra att komma åt. Nästan omöjliga att upptäcka och som rent av kan kallas för små skitsaker, om man vill. Två exempel:

  1. Många frågar ”varför gick hon inte?”, När frågan man borde ställa är ”varför slog han?”
  2. Varför säger tidningsrubriken ”Kvinna blev misshandlad”, när det borde stå ”Man misshandlade kvinna?”
    Och så alla dessa ursäkter vi hittar på, för att skydda Mannen Som Slår: Han är inte så där egentligen. Han gör ju så fantastisk konst. Han slår ju bara lite, när han är full. Han har ju blivit dömd. Det där hände ju för länge sen. Han är ju så snäll egentligen.
    Jag säger det igen, för att det måste sägas igen: Sluta skydda män som slår. Sluta skydda män som skriker ”jävla hora”. Sluta skydda män som begränsar kvinnors liv genom att bestämma vilka dom får träffa och vad dom ska göra. Du, min kära medman, vad tänkte du när du bestämde dig för att dela ditt liv med en kvinna? Tänkte du att hon skulle bli din nya mamma, som lagade mat åt dig och skötte din tvätt? Tänkte du att hon skulle ge upp sitt eget liv, för att understödja ditt? Tänkte du att hon skulle göra som du sa och tyckte i alla lägen? Tänkte du att hon skulle vara ett trevligt sällskap när du kände dig ensam? Tänk igen, eller skaffa hund istället. Då kan du till och med ha ett koppel att rycka i, utan att någon höjer ögonbrynen.

Nicklas Lantz
redaktion@sörmlandsbygden.se