”Majken spelade som en hel karl…..”

Textstorlek:

Snön ligger vackert vit över tak och träd och Eskilstunaån har frusit till is. Att cykla är ett helt äventyr trots av jag har vinterdäck både fram och bak på cykeln. 100 procentig koncentration krävs för att hålla sig upprätt. Annars är Eskilstuna en bra cykelstad, lagom platt och med väluppfostrade bilister som stannar när en ska cykla över gatan. Det tog ett tag att vänja sig vid just det eftersom det sällan hände då jag cyklade i Stockholm. Däremot gäller det att akta sig för andra cyklister, som gärna kör om en på vänster sida istället för höger. Och utan att plinga….
Det går att vänja sig vid mycket, men en sak jag aldrig vänjer mig vid är den ständigt återkommande patriarkala historieskrivningen. Här i Eskilstuna beskrivs musikhistorien enbart utifrån gruppen Kent och i boken om jazzen i stan möts jag av idel manliga musiker.
Omedelbart känner jag hur irritationen växer inom mig och hur jag bara måste ta reda på hur det egentligen varit. Fanns inga kvinnliga musiker? Jag vet ju svaret redan innan, det är bara att lyfta på locket litet så visar sig en annan verklighet. Jag känner mig litet som en detektiv när jag letar namn och ringer till tilltänkta intervjuoffer, som alla blir jätteglada och har mycket att berätta.
För tio år sedan gjorde jag ett liknande detektivarbete när jag gjorde programserien Glastaket för SR/P2 som sedan ledde till boken ”Inte riktigt lika viktigt”, en bok som nu används av flertalet folk- och musikhögskolor runt om i landet. Under dessa tio år har flera av dem jag då intervjuade gått ur tiden och jag är så himla glad över att jag hann intervjua dem, berätta deras historia och lyfta fram dem. Men sent ute är jag.
Yvonne Modin, som idag är över 90 år, var en av sin tids stora dragspelsdrottningar och hon är nog den sista som kan berätta om alla dessa kvinnliga dragspelare som turnerade över landet. Många och skickliga var de. Från Stigtomta kom till exempel Majken Carlsson som ofta spelade i just Eskilstuna. Hennes spelstil beskrevs ofta som ”manhaftigt” och hon fick ofta höra att hon ”spelade som en hel karl”. En gång innan en direktsändning i radio sa hon skämtsamt till producenten Gnesta Kalle: ”Säger du att jag spelar som en hel karl så klipper jag till dej!”
Majken spelade med Yvonne Modin i Svenska Accordionflickorna, där även Anna Wingman, också från Eskilstuna, ingick. Trots att alla dessa dragspelare var stora namn under sin tid så finns inga skrivinspelningar med dem. Lågstatusinstrumentet dragspel kombinerat med lågstatuskönet kvinna bidrog effektivt till osynliggörande i musikhistorien.
I mars ska jag intervjua Yvonne Modin. Då ska hon få berätta sin historia som jag längtar efter att få höra.

Marie Selander
redaktion@sörmlandsbygden.se