”Skolvalet gäller inte för oss på landsbygden”

Textstorlek:

Tore är nio år. För att hinna till skolan måste han gå hemifrån klockan 05.50. Sedan ska han gå fem kilometer på en 70-grusväg som trafikeras av timmerbilar. – Det håller inte. Det fria skolvalet gäller inte för oss på landsbygden, säger Tores mamma, Ulrika Eckardt.

Fyra landsbygdsskolor och två högstadieskolor i Strängnäs kommun lades ner under 2018, trots att innevånarna protesterade högljutt. Så högt att politikerna tvingades genomföra en folkomröstning, där ett bevarande av skolorna segrade. Men då var skolorna redan tömda och eleverna flyttade till andra skolor.

– Vi följer förstås noga upp beslutet och jag tycker att resultatet är bra men visst finns det en del problem bland annat med skolskjutsarna, säger Maria Antropowa Ehrnfeldt (M) som är ordförande i Barn- och ungdomsnämnden i Strängnäs, och var med om att driva igenom nedläggningen.

Sörmlandsbygden har träffat Ulrika Eckardt. Hon är mamma till Tore, nio år. Han gick sina två första skolår i Länna skola. När den lades ner i höstas hänvisade Strängnäs kommun honom till Åkers skola. En resa på ungefär 27 kilometer. För att klara det erbjöd kommunen honom skolskjuts med taxi.

Men Tore och hans familj ville inte välja den skolan.

– I stället ville vi att han skulle gå i en närliggande skola, som ligger ungefär två kilometer från den anvisade skolan. Anledningarna var fler men ett starkt argument är att Tores kompisar går där och när man bor så långt ifrån tätorten, som vi gör, är det sociala viktigt, annars förlorar barnen gemenskapen och ställs utanför, säger mamma Ulrika.

I Strängnäs kommun gäller det fria skolvalet, som i alla andra kommuner, och Tore har rätt att välja en annan skola än den kommunen annvisar. Men då gäller inte den fria skolskjutsen längre.

Kommunen erbjuder istället Tore Eckardt busskort, eftersom han valt en annan skola än den närmaste, och hänvisar till Länstrafiken.

Det förslaget innebär att Tore måste gå hemifrån klockan 05.50. Han ska då gå ensam på en trafikerad 70-grusväg i fem kilometer innan han kommer ut på ut riksväg 55. Där ska han gå över en vägbro utan gångbana eller vägren till busshållplatsen. Påväg till skolan får han sedan byta buss tre gånger.

Totalt blir hans resväg till och från skolan drygt fem timmar om dagen.

– Det är förstås ohållbart, säger Tores mamma med tårar i ögonen, men jag har försökt prata så mycket med tjänstemännen på kommunen. Senast fick jag slängt i ansiktet ”att ska man bo i skogen kan det bli så här”, det gör mig verkligen ledsen.

Maria Antropowa Ehrnfeldt säger:

– Jag kan tycka, att det är en orimlig tid för barnet vi talar om nu, men vi som kommun, kan inte erbjuda barn som väljer en annan skola än den anvisade taxi. Jag håller med om att en resdag på över fem timmar inte är bra. Men det här är en större fråga som också handlar om Länstrafiken. Jag hoppas att nu, när vi blir Region Sörmland, efter årsskilftet, kommer regionen att göra en översyn av hela kollektivtrafiken. För att hela Sörmland ska kunna leva måste Länstrafiken ses över.

Men familjen Eckardt i Länna är upprörda.

– Den enda slutsats jag kan dra är att det fria skolvalet inte gäller på landsbygden, i praktiken. När beslutet om skolnedläggningen togs överklagade vi föräldrar till förvaltningsrätten. Då ändrade kommunen lite i sina skrivningar så att beslutet ändå kunde gå igenom. Vi orkar inte överklaga igen.

– Men jag tror faktiskt inte det här stämmer överens med vad som står i barnkonventionen, jag tror inte det, säger Ulrika Eckardt.