Rapport från studier i Eu:s huvudstad

Textstorlek:

Sverige, fina fina land, jag dig nu lämnat för Bryssel, fina fina huvudstad av Europa. Här kan man mycket göra, men utifrån dagens samhälle inte utan en utbildning. Intresserad av politik som jag är, varför inte läsa om politik i politikernas Mekka? Därför ansökte jag till programmet Social Sciences, och jag ångrar inte att jag skickade in ansökan. Att plugga är så roligt, och speciellt att plugga något så här intressant! Utöver kursinnehållet, har jag lärt mig tre viktiga saker:

  • Det är inte lätt att hålla sig alert under en tre eller fyra timmar lång föreläsning och ta anteckningar, på brokig engelska. Mina professorer är absolut duktiga på engelska, men som många av oss i mitt program, så är inte engelska modersmål. Många ord och fraser i mina anteckningar i början av terminen är svåra att tyda vad som menas, men med tiden lär man sig. Att dessutom sitta i en aula i timmar med 300 studenter är inte heller en dans på rosor, ni kan ju tänka er värmen och tisseltasslet.
  • Mat och att äta hållbart, hallå hur gör jag? Att handla mat hållbart och närodlat är svårt, speciellt när Google translate inte är till jättestor hjälp med att översätta innehållsförteckningar. Precis där jag bor har jag en stor matbutik som heter Colruyt, där kan man köpa storpack av saker till ett bra pris. Att handla mycket för ett bra pris låter väl ändå ganska nice för studentplånboken, men är det hållbart? Allt som oftast tar jag med mig en belgisk kompis som vägledare, Bedankt Milan voor het helpen van mij!
  • Lika är vi inte allihopa… Att möta människor från världens alla olika hörn är riktigt roligt, men det kan också vara en utmaning. Man inser hur olika alla har det, och hur olika man tycker och tänker. Det största (och enda) ungdomsförbundet på mitt universitet är COMAC, vilket är ett kommunistiskt ungdomsförbund. Ungdomarna är trevliga, och de ur förbundet som går mitt program är roliga att umgås med, men vi tycker så olika att så fort politik kommer upp får man hålla tungan rätt i mun.
    Ofta känner jag mig som en minoritet när student efter student räcker upp handen och berättar att de är Marxister eller Socialister, och ibland känns det knäppt hur de inte kan tycka som jag. Det kan vara härligt ibland att sitta under föreläsningar och lyssna på debatterna mellan studenter med olika åsikter. Det är kul att få prova på att debattera och diskutera sina egna åsikter, och att skapa sig en uppfattning om världen och hur den fungerar, inte bara utifrån en dammig bok.

Louise Hallström
Ordförande, Centerpartiets ungdomsförbund i Sörmland