”Det är svårt att inte känna sig behövd”

Textstorlek:

Det kom ett brev till Sörmlandsbygden från Allan. Inte från litteraturens 100-åring Allan i Malmköping, utan från en annan äldre man som också heter Allan och som likt sin namne är less på att bli äldre.

Allan Sundqvist är 84 år. Han bor utanför Järna. Han tycker att det är svårt att inte längre känna sig behöv eller att någon efterfågar hans erfarenheter.

”När jag växte upp var det farfars och farmors kunskaper som var tryggheten och ledstjärnan för mina föräldrar”. Så börjar brevet till tidningen och det fortsätter:

”Nu har min generation uppnått den aktningsvärda ålder då vi samlat på oss en mängd kunskaper. Nu är vi beredda att dela med oss. Problemet är att ingen efterfrågar den visdom vi skulle kunna bidra med”.

Jag träffar Allan, som har skrivit brevet. Det är en pigg 84-åring som bjuder på kaffe. Vi pratar om innehållet och om hur det är att bli äldre nu jämfört med tidigare generationers upplevelser.

– Då behövdes man, säger han. Men våra kunskaper har inte så stor betydelse. Det mesta, som till exempel när det gäller matlagning, går att köpa färdigt och man reparerar inte saker själv. Det är enklare att köpa nytt. Vår kunskap efterfrågas inte. Och undrar man över något finns svaret på internet.

– Och här blir det ju tudelat eftersom många äldre å andra sidan kanske har svårt att hänga med i digitaliseringen. Vi hamnar utanför. Ingen större hänsyn tas till den som är lite långsammare eller inte har lika lätt att ta till sig det nya.

– Samtidigt kan jag se på mina egna barnbarn och barnbarns barn att de inte heller behövs som små. I stället ska de sysselsättas hela tiden. När jag var liten fick man lov att hjälpa till med det man kunde, jag fick bära in mycket ved. Något som jag kanske inte uppskattade då men jag kände mig alltid behövd under uppväxten.

Allan har varit yrkesverksam inom folkbildningen och centerrörelsen i hela sitt liv. Han tycker att det har varit ett rikt liv. Eftersom han tycker det är viktigt att kommande generationer får ta del av den tid som har varit har han intervjuat 138(!) personer i Järna och Hölö och sammanställt deras berättelse. Nu har Sörmlands museum tagit hand om materialet.

– Jag hoppas många kan tycka att texterna är intressanta. Jag tror det. Vi lyssnar ju så mycket till program som ”Sommar” och annat där livshistorierna är i centrum. Det är samma sak här. Våra livshistorier innehåller så mycket. Tänk bara att 100 års erfarenheter finns samlade.

– Jag tror också att våra berättelser kan låta som en saga för barnen. Det är så mycket som har förändrats. Samtidigt bär vi med oss så många erfarenheten som barn och barnbarn kan ha nytta av, även om mycket i livet är digitaliserat och annat är förändrat.

Till slut måste jag ändå fråga, du föddes ju strax innan andra världskriget och har levt ett långt liv. Vad har varit den största förändringen?

– Elektrifieringen, helt klart. Du kanske tror att jag skulle svara digitaliseringen och den förringar jag absolut inte. Men när elen kom då förändrades det mesta i samhället.