​Var ska maten produceras och vad ska vi äta?

Textstorlek:

Den senaste tiden ser och hör jag hur landsbygdsbor med djurhållning av olika slag utsätts för intrång, förstörelse och hot bara för att man bedriver verksamhet med just djur. Med risk för att bli anklagad för en stor mängd med saker så är det ändå viktigt att det blir ett slut på dessa trakasserier. 3648 personer valde i höstens riksdagsval att lägga sin röst på ett parti som har som sin huvudsakliga fråga att värna djurens rätt. Att djuren har känslor och ska ha rätt till ombud i domstol är ett av partiets krav. I en demokrati så har alla rätt att föra fram sina åsikter och övertyga andra om att förändras i linje med detta. När det från åsikt övergår till direkt djurrättsaktivism är gränsen nådd. Det är för många berättelser om djurägare, lantbrukare som lever under hot om repressalier mot dem, anhöriga men också indirekt mot djuren som man är så angelägen om att skydda. Hur kommer det sig att man via en ideologi blir aktivist?

Det egna analys jag gör är att Sverige av idag formas av den urbana normen. En norm som skiljer sig stort från den som de flesta av oss ”lantisar” känner igen oss i. Den lagstiftning som formas och som behövs för att passa i staden blir många gånger kontraproduktiv utanför detaljplanelagda tätorter. I takt med att det blir färre och färre som har en direkt relation till lantbruk och att bo i glesbefolkade områden så minskar så klart kunskapen om förutsättningarna för hur det är att leva och verka och bo på landsbygden. 85% av svenskarna bor idag i tättbebyggt område.

Enligt Jordbruksverket finns det idag drygt 63.000 lantbruk med 171.000 hel- eller deltidsarbeten. 1,2 % av befolkningen producerar den svenska mat vi äter, vilken effektivitet! Dessutom till bra pris trots högre krav på hållbara produktionsmetoder och högre skatter. Det sorgliga är att det bara motsvarar ungefär 50% av vår matkonsumtion, resten är import. Sverige har stora möjligheter att kunna vara mer självförsörjande. Jag tror att det finns stora möjligheter att producera mer av det som den urbana trenden söker. Men då måste samhället stödja sådan produktion via stöd men också forskning och utveckling. Den odlingen är sannolikt är mer specialiserad och mer arbetsintensiv än den mekaniserade storskaliga odlingen. Trots det så är de odlingsbetingelser som finns i stora delar av Sverige mest lämpade för att via vallodling och djurhållning få det ekologiska hjulet att fungera.

Efter att ha läst Djurens rätts partiprogram med dess höga ambitioner så är deras önskvärda samhälle en naiv utopi. Ett samhälle, om man drar det till sin spets där all djurhållning och påverkan av djuren i naturen ska upphöra. Hur den mat som ska produceras för att uppnå det veganska samhället berörs inte.

I Sörmland har vi bra grundförutsättningar för att utveckla och utöka livsmedelsproduktionen det är ett medel för en levande landsbygd, Regional utveckling kan man också kalla det.

Mattias Claesson
Regionråd