Letar svamp i japansk tv

Textstorlek:

Karljohan, kantareller och svart trumpetsvamp. I september besökte ett japanskt tv-team Malmköping för att uppleva svensk natur och se hundar leta svamp.– Ett minne för livet, säger Helena Andersson som fick agera guide i inslaget.

Helena är legendarisk svampkännare och har i många år utbildat svamphundar. Det var också tack vare hennes historia som det japanska produktionsbolaget kom i kontakt med Malmköpingsbon.

– De hade googlat runt och hittat min förra hund Sigge Svamphunds blogg. Han var ju extrem och kunde känna igen 60 olika arter. Han lever dock inte längre, men jag förklarade att jag hade en ny svamphund, Helena Andersson.

Numera är det border collien Wilma som går vid Helenas sida i svampskogen, även hon en utomordentlig svampletare.

Men vad får då ett japanskt tv-program att intressera sig för just svamphundar i Sverige? Helena berättar.

– Allemansrätt, svampplockning och inte minst svampletande hundar ses som väldigt exotiskt i Japan. De går inte i skogen på samma sätt där som här. I Japan har man mest reservat och vandringsleder

Sagt och gjort. I slutet av september flög produktionsbolaget in en regissör från Japan, och tillsammans med en tolk och fyra av Helenas svampplockande kompisar spenderades en hel dag ute i den sörmländska skogen.

–Det var jättekul. Ett minne för livet. Jag har varit med i tv förut men det var annorlunda med japanerna, säger Helena.

 

Under tv-inspelningen nosade Helena, Wilma och de andra svampletarna upp både kantareller och svart trumpetsvamp. Men det var en sopp som i slutändan stal showen.

 

– Karljohansvampen. Den är väldigt populär i Japan. Regissören blev helt överlycklig när vi hittade lite karljohan mot slutet av inspelningen. Det var kul, säger Helena.

Hon upplevde att de japanska deltagarna blev tagna i mötet med den svenska skogen.

– Kvinnan som var med hade nog aldrig varit i skogen förut. Vid ett tillfälle hittade vi några kantareller under några löv och kvistar. Vi svampletare krafsade bort det som vanligt, men den japanska kvinnan plockade upp pinnarna en och en som om de vore giftormar, säger Helena och skrattar.

En kulturkrock på många sätt med andra ord, men samtidigt ett härligt möte. Helena kände sig aldrig exotifierad.

– Nej. Jag såg det mer som en chans att visa upp den fantastiska natur vi har här.

Hur tog Wilma tv-inspelningen?

– Hon är van vid nytt folk så hon brydde sig inte något speciellt, varken om kamerorna eller om människorna.