Bråda tider för eftersökare

Textstorlek:

Oktober, november och december innebär mycket att göra för eftersöksjägaren Lars-Olov Pettersson och hans kompanjon, hunden Kerstin.

– Den här tiden på året är det många viltolyckor med rådjur, vildsvin och älgar inblandade. Och inom kort kommer dovhjortarna igång, säger Lars-Olov.

Dovhjortarna, som det finns gott om i Sörmland, har sin brunstperiod i oktober och november.

Det innebär extra aktivitet i skogen och en ökad risk för olyckor. Enligt statistik från Nationella viltolycksrådet inträffade totalt 416 viltolyckor med dovhjort i Sörmland förra året – 82 av dessa skedde i november.

– Kör man på ett djur ska man märka ut var krocken inträffade. Lämna gärna ett telefonnummer också.

Lars-Olov har varit eftersöksjägare sedan början av 1980-talet och är en av 134 eftersöksjägare i länet.

Han har varit med vid otaliga viltolyckor och vet att det ofta krävs mer än ett gevär för att klara uppgiften.

– Vi är ofta först på plats och träffar de inblandade. Som eftersöksjägaren får du många gånger ta hand om ledsna, chockade och upprivna människor. Man får försöka vara lite psykolog. Du måste vara omdömesfull, säger han.

– Ibland får man vara lite reporter också – ställa många frågor så att man lättare kan lista ut var djuret tagit vägen någonstans.

Har man varit med om en viltolycka är tipset att inte gå fram till djuret. Det stressar bara upp viltet ännu mer.

Vildsvin ska man hålla minst hundra meters avstånd till av säkerhetsskäl tycker Lars-Olov.

– De blir lätt tjuriga, säger han.

Lars-Olov ber också trafikanter att visa hänsyn om man ser en jägare ute på eftersök.

– Jag har varit nära att bli påkörd några gånger. Det varierar mycket om bilisterna sänker farten eller inte. E20 går man inte ut på utan hjälp från polis.

Det är heller inte bara sig själv Lars-Olov behöver hålla reda på vid ett eftersök. Vid sin sida har han hunden Kerstin som varit med på mellan 50-100 eftersök.

– Erfarenhet är allt för en eftersökshund. Framför allt trafikeftersök är extra svårt för hundarna eftersom det inte alltid finns blod att spåra, förklarar Lars-Olov.

– Vid en krock kan viltet gå sönder inuti utan att det blir något sår.