Strejk på bruket 1896 Strejkande fick sparken

Textstorlek:

En inringad artikel i en spröd och gulnad tidning från oktober 1896 väcker nyfikenheten. ”Bruksdriften vid Hellefors nedlägges – Eskilstuna-agitatorers verk” konstaterar rubriken. Vad var det egentligen som hade hänt? Den frågan söker Helena Karlsson, Arkiv Sörmland, svar på i denna artikel.

Annons:

När denna händelse inträffade 1896 hade Hällefors bruk i Hälleforsnäs varit igång i mer än tvåhundra år. På 1780-talet hade anläggningen kommit i släkten von Celsings ägo.

Från 1881 till 1904 var Petrus Fredrik von Celsing ägare av bruket såsom innehavare av det fideikommiss som bland annat innefattade Hällefors bruk och Biby gård. Hans pappa Lars Gustaf von Celsing hade då moderniserat och utvidgat bruket, infört nya produkter och genomdrivit en rad tekniska förbättringar.

När Petrus Fredrik von Celsing tog över i Hälleforsnäs hade emellertid de gynnsamma konjunkturerna vänt och han skulle få det betydligt tuffare.

Det var inte bara Hällefors bruk som hade det svårt. Många bruk fick problem och tvingades ställa om driften. I Hälleforsnäs lades masugnen ned 1890. Bruksdriften utarrenderades 1897 för att efter en konkurs upphöra helt en tid från 1900.

Decennierna före sekelskiftet var turbulenta för bruksnäringen. Det var också en tid av ökad spänning mellan arbetsgivare och anställda. Fackföreningsrörelsen gick starkt framåt.

I Hälleforsnäs bildades fackföreningar inom Sågverks- och Metallindustriarbetareförbundet. I början av 1890-talet startade också en sektion av Eskilstuna gjutareavdelning nr 4. Det var denna fackförening som 1896 blev indragen i en arbetskonflikt som resulterade i den yttersta stridsåtgärden – strejk.

Strejk, det vill säga nedläggning av arbetet av de anställda på en arbetsplats, användes alltmer utbrett som stridsåtgärd från och med industrialiseringen på 1870-talet. Den första och största strejken under 1800-talet var Sundsvallsstrejken 1879. Den följdes bland annat av Norbergsstrejken 1891-1892. Båda dessa strejker slutade i seger för arbetsgivaren. För arbetarsidan gav de kampvana inför kommande konflikter.

Upprinnelsen till händelserna i Hälleforsnäs var den strejk som pågått en tid på ett annat sörmländskt företag, Svalins mekaniska verkstad i Nyköping. Enligt tidningsreferatet i den konservativa Eskilstuna-Tidning var det missförstånd och uppviglande agitatorer som låg bakom att strejken spred sig till Hälleforsnäs. Enligt tidningen såg händelseförloppet ut så här:

Svalins hade fått en beställning från Hargs bolag på en reservdel, som Svalins inte kunde ordna fram eftersom det var strejk på företaget. Ingenjör Svalin hade därför rekommenderat Harg att istället vända sig till Hällefors bruk. Då det inte fanns någon modell för just denna reservdel i Hälleforsnäs hade Svalin låtit tillverka en sådan och skickat den till Hällefors bruk.

Tidningen framhåller att detta gjordes som en uppgörelse mellan Hällefors bruk och Hargs bolag medan Svalins verkstad stod utanför. Arbetarna på Svalins uppfattade emellertid detta på annat sätt, som ett försök till strejkbryteri. De ansåg att det var på Svalins beställning som bruket nu skulle tillverka reservdelen. De varskodde sina gjutarkollegor i Hälleforsnäs, som då vägrade ”att utföra arbetet, emedan de ansågo sig solidariska med ingenjör Svalins arbetare”.

Löjtnant von Celsing kallade då upp representanter för bruksarbetarna på sitt kontor för att ge sin syn på saken och uppmana dem att gå tillbaka till arbetet. ”Något bestämdt svar gafs då icke, hvadan man hade anledning att förmoda att saken skulle uppgöras i godo”.

Under helgen fick emellertid hälleforsnäsarbetarna besök från Eskilstuna, troligen några personer från gjutarfackets ledning som kom för att peppa sina medlemmar. I tidningen kallas dessa för agitatorer och det konstateras att ”till följd af deras underhandlingar, nekade arbetarne på måndagen bestämdt att företaga någon gjutning efter modellen”. Strejk alltså.

20 gjutare lade ner arbetet. Bland de strejkande var majoriteten gifta och många hade varit anställda på bruket i över fyrtio år. Vad blev då följden av deras arbetsnedläggelse? De strejkande avskedades medan de två äldre gjutare som valt att fortsätta arbeta fick stanna kvar.

Då det fanns många beställningar inne fick emellertid gjutarna vara kvar så länge att de hann göra färdigt dessa för att det inte skulle bli något avbrott i produktionen. ”Det nu skedda är egnadt att gifva anledning till flere reflektioner. För dagen hinna vi dock inte mera…”, avslutar tidningen sitt reportage från Hälleforsnäs.

En gulnad tidningsartikel ger en glimt av sörmländsk vardag drygt 120 år bort. Visst kan den berätta något för oss idag. Den ger även anledning till källkritisk reflektion. Vems version av händelsen förmedlas och skulle berättelsen se annorlunda ut från ett annat perspektiv?

Tack vare bevarat arkivmaterial finns det möjlighet att gå tillbaka till originalkällorna. I dessa tider av fake news och manipulerande i sociala medier har behovet av arkiv och bevarat källmaterial aldrig varit större.

Annons: